Jag är nyopererad. En liten, liten operation. Men jag känner mig risig. Ledsen och svag. Jag skulle väl vara glad och fira, för nu är "venporten" bortopererad. Den jag hade för att ta emot cytostatika och annat som de stack i mig för att ge. Förra året ... Nu behövs den inte längre.

Under operationen var jag vaken. Låg med huvudet bakom ett skynke. Kände mig utsatt. Jag gillar inte att bli skuren i. Tror att min kropp minns ... Och obehaget växte när läkaren fick slita och bända för att få loss venporten, som hade vuxit fast och inte ville lämna mig.

Rätt vad det var ryckte det till i min kropp. Jag tror att det var någon nerv som utlöste en reaktion så jag spratt till med armar och ben och tårarna steg i ögonen. Men nu är jag ihopsydd och om tio dagar ska såret vara läkt.

Jag sitter i en av sjukhusets cafeterior och väntar på att bli hämtad av min man. Får inte köra själv med bedövningsmedel i kroppen och orkar inte gå till tåget. Det är samma cafeteria som jag satt i förra sommaren, då Haile Mahteme ringde och tröstade mig och gav mig hopp när han sa att han skulle försöka hjälpa mig, även om det såg mörkt ut ...

Han har hjälpt mig! Mer än jag kunde hoppas på och nu är det ljust. Jag har ingen anledning att sörja. Allt är bra. Ja, jag har haft tur! Det är kanske det jag återigen förstår.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...