För ett år sedan var livet mycket konstigt för mig. Jag hade fått veta att anledningen till mina buksmärtor, då jag behövt åka ambulans till Akuten så många omgångar, var tarmcancermetastaser som växte i min buk. Och jag svävade i ovisshet om jag skulle få den vård jag behövde, för att ha chans att överleva. Jag började kämpa ...
Det var en konstig vår och sommar fram till september då jag till slut kunde opereras, vårdas och räddas till livet, hos det fantastiska UCC.
Och nu, våren och sommaren efter, väller minnena upp. När tulpanerna slår ut, när trädgårdslandet ska rensas, när det blir skolavslutning, när midsommarafton närmar sig ... Allt som sker nu, jämför jag med hur det var då.
Det är dubbla känslor. Jag balanserar mellan glädje och gammal rädsla, men tänker att allt är bra nu och jag vill fortsätta att vara frisk.
Maggan
22 juni 2013 17:00
Fortsätt att tänka att allt är bra....jag är glad för din skull att du fick opereras av det fina teamet som är experter på området och hoppas så att det löser sig så alla som är i behov av denna vården får den. Ha en fortsatt fin Midsommar, denna magiska tid Kram Maggan
Lilian
23 juni 2013 20:56
Man lever mer i nuet numera, o tar vara på tiden. Självklart är man rädd för återfall, men det blir mindre tankar om det ju längre tiden går. Förstår inte, varför inte alla skall få rätt vårt, oberoende var man bor . Ha en fortsatt go o trevlig sommar..vi får hoppas på det bästa. Styrkekram till dig du tappra kvinna....
Helena Lundbäck
23 juni 2013 21:26
Tack Lilian! Visst borde alla ha rätt att få rätt vård. Kram tillbaka och jag önskar också dig en fin sommar!
Emilia
25 juni 2013 16:11
Hej Helena!
Det är inspirerande att läsa din blogg. Min älskade mamma diagnosticerades med äggstockscancer spridd till bukhinnan vintern 2011/2012. Hon svarade väldigt positivt på sin operation och behandling och värdena har varit fantastiskt bra fram tills förra månaden. Då hade de ökat, trots att man inte kunde se något på röntgen, men nu ser det tyvärr ut som de ökat ytterligare och det är dags för en ny omgång behandlingar. Jag håller ögonen på UCC ända sedan början. Trots allt visar de utomordentligt bra resultat för sjukdomar som är svårbehandlade. Dock har jag läst att behandlingen ger mer biverkningar än de vanliga operationerna och cellgiftskurerna. Därför undrar jag hur du mår nu efteråt och hur du mådde månaderna efter operationen och kuren med cytostatika direkt i buken? Som dotter kollar jag på alla möjligheter och många spännande metoder är på gång, men det tar ju sådan tid innan de hamnar på marknaden. Därför måste man köpa sig tid. Lyckligvis är mamsen lycklig och vill inget hellre än att vara med i 40 år till som hon säger. Är väldigt tacksam om du kunde berätta lite om din upplevelse. Och, om man inte skulle bli remitterad, vad ligger kostnaderna på? Läste en halv miljon någonstans, men vore bra att få det direkt från någon som vet. Tack för en bra blogg och njuuuut vidare av den vackra sommaren!
Helena Lundbäck
25 juni 2013 21:33
Hej Emilia!
Tråkigt att din mamma fått återfall i cancern. Vad som är bästa behandlingen för just henne, vet inte jag, men jag tycker absolut att ni ska ta kontakt med UCC och höra vad de säger, om en behandling där skulle vara lämplig. (Det finns kontaktuppgifter på deras webbsida: http://www.uppsalacancerclinic.com/ Ring eller maila dem.)
Läkarna och övrig personal på UCC är mycket kunniga och omsorgsfulla så det känns skönt att vara patient där. Alla frågor om hur det var för just mig med min sjukdom, fick jag diskutera noggrant och få svar på både före och efter operationen. Jag kände mig trygg och var i väldigt goda händer. De tar väl hand om sina patienter och deras anhöriga.
Ni kanske bor i ett landsting som kan remittera dit och då behöver man inte betala något själv. Vad operationen kostar om man måste betala själv, varierar säkert utifrån hur lång tid den tar och hur lång eftervård det blir, men det kan bara UCC svara på.
Hur man mår efter operationen varierar säkert från patient till patient och det gör det ju med vanliga cellgiftsbehandlingar och strålningar också.
För min del gick operationen otroligt bra och jag kunde återhämta mig förvånansvärt snabbt. Läkarna lyckades ta bort alla synliga cancerangrepp i buken (2 1/2 kilo tumörer) och som tur var hade jag ingen cancer i tunntarmen eller i lungorna, vilket underlättade. Visst blev jag mycket trött efter den stora operationen, men jag fick bra hjälp med smärtlindring och återfick krafterna ganska snart. Jag opererades i september 2012 och kunde börja arbetsträna i december samma år och jobba som vanligt (halvtid) från och med januari 2013.
Hoppas att din mamma får bra hjälp nu och att ni båda också njuter av sommaren. Lycka till! Och tack för din kommentar och dina snälla ord om min blogg!
Hälsningar, Helena
Emilia
26 juni 2013 20:17
Hej igen!
Tack för ditt svar. Ja, det känns väldigt tungt för oss alla, men vi tror att det ska gå bra även denna gång. Vi räknar med det helt enkelt!
Det låter som du kände dig trygg både före, under och efter behandlingen. Och oj, så fort du återhämtade dig efter operationen. Jag har läst om flera personer som genomgått liknande operationer och det är lite olika hur lång återhämtning man behövt. Cancer är ju inte en och samma sjukdom, utan en helt individuell sådan, och därför blir ju det mesta runtomkring också individuellt. Det var i alla fall skönt att få någons historia "direkt".
Tusen tack! Önskar dig all lycka och att proverna fortsätter vara fina om och om igen!