Några tankar på fredagskvällen ...

Jag vet inte hur min fantastiske livräddare och underbare doktor, docent Haile Mahteme, själv resonerar kring hur ett samarbete skulle se ut så att han blev nöjd, men jag vet att han är genuint engagerad i sitt arbete att hjälpa människor som drabbats av den hemska bukhinnecancern. Och jag vet att han blir upprörd när sjuka inte får hjälp. Och att han faktiskt kan rädda livet på många genom sina otroligt avancerade operationer. Och att han är en riktigt fin människa och doktor, värd all uppskattning.

Men det sticker tydligen i ögonen på några få att han är så skicklig och kanske är det därför de vägrar remittera? Jag ser med fasa att det börjar sprida sig, detta remisstopp till Uppsala Cancer Clinic, där Haile Mahteme arbetar tillsammans med sina dryga trettiotalet fina medarbetare. På UCC där de tar hand om patienterna på ett alldeles utsökt sätt - jag vet det, eftersom jag själv varit patient där.

Många landsting förstår hur stort det är för oss sjuka att bli hjälpta och de remitterar självklart till Uppsala Cancer Clinic. Men varför vill då inte alla landsting skicka sjuka människor till den förstklassiga vården på UCC? Jag kan i och för sig förstå att sjukhusledningar och politiker vill ha sådan ypperlig kompetens på fler ställen, för att på sikt kunna erbjuda lika fin vård för alla behövande patienter. Men det är något som eventuellt kan bli sanning i framtiden. Än så länge är det på UCC som det absolut största antalet patienter blir hjälpta. Kompetensen finns inte på andra ställen. Det krävs lång erfarenhet, begåvning och fallenhet för att komma upp i samma nivå.

Det förskräckliga är att patienter offras under tiden man försöker bygga upp fler ställen för bukhinnecanceroperationer. Somliga blir bortprioriterade i och med det oförkklarliga remissvägrandet. Alla blir inte hjälpta, trots att det finns en så skicklig specialist som står tjänstvillig att operera.

UCC har hela tiden önskat samarbeta med alla sjukhus, för att kunna rädda så många patienter som möjligt. Men jag vet inte exakt hur de vill ha samarbetet. Jag skulle vilja att Haile Mahteme fick den uppskattning han är värd! Han är skicklig, stark och uthållig. Men hur länge ska han orka arbeta i motvind?

Min önskan:

Tänk om Haile Mahteme fick operera och rädda liv under lugnare omständigheter, medan andra fick gå i lära hos honom. Och på sikt skulle kunskapsspridningen komma alla till gagn.

Å vad jag önskar att denna förfärliga historia får sluta lyckligt.

 

Millan

16 februari 2013 11:12

Men vad fint du skriver, Helena, om Haile Mahteme och hans personal. Jag förstår dig, för alla som varit inlagda på UCC eller har behandlats av honom där eller tidigare när han var på Ackis, vittnar om samma sak. Han är i världsklass på alla sätt och vis. Jag delar din önskan och förstår inte att det inte är självklart att han ska få operera i lugn och ro. Detta är en vårdskandal av dess like och det är obegripligt att det får ske. Det vore så lätt att få slut på detta tjafsande kring svårigheter med att skriva avtal med UCC. Läste idag förresten om att patienter på Ackis ligger i lavemangsköjen. Hur patientsäkert är det? Varför granskas inte Ackis? Då borde rent logiskt en konsult komma fram till, att där får inte vård bedrivas...

Helena Lundbäck

16 februari 2013 11:46

Ja, man kan undra hur det står till.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...