tursomentokig

Direktlänk till inlägg 20 april 2017

Tänk nu till!

Av Helena Lundbäck - 20 april 2017 00:50

Dåligt samvete. Skuldkänslor ....
Varför förföljer detta mig till och med när jag är sjuk?

Jag har haft besök av en kurator idag och vi pratade om det ena och det andra, till ex mer smärtstillande istället för att tänka att jag är dålig som behöver mer medicin. "Smärtstillande" är din bästa vän nu, sa hon. Och det är ju så. Inget fungerar som det ska så länge jag plågar mig själv med att gå omkring med smärta.

Jag kommer på mig själv med att tänka att jag har dåligt samvete för att behöva ta så mycket smärtstillande (Det är ju korkat!) och jag har dåligt samvete inför mina föräldrar, för att jag är sjuk. Och inför mina barn. Jag vill inte att de ska tycka att jag är tråkig och en belastning ...

Så många tunga och onödiga tankar som bara sårar mig själv och drar ner på min livskvalitet.

Jag måste nu
1. ta mer smärtstillande så jag slipper så många toppar och dalar som tar på krafterna.
2. sluta ha dåligt samvete för att jag är sjuk och för de konsekvenser sjukdomen har. Det är inte mitt fel att jag är sjuk.
3. göra det jag kan för att öka min livskvalitet.

Bilden visar påskkort och påskpresent från mina barnbarn!

 
 
Ingen bild

Moniqa

20 april 2017 17:31

Så här brukar jag tänka: förstör inte ditt liv med skuld. Onödig energi och för det mesta helt i onödan, folk vet inte ens om att man känner skuld för dem och de nära och kära vill ju naturligtvis inte heller att man ska känna så! Det är så sorgligt att befinna på en skuldresa utan mål, försök att släppa taget om en skuld som inte är din så dagarna blir ljusare! Kramar i massor

Helena Lundbäck

20 april 2017 19:43

Kram

 
Ingen bild

Marie Af

20 april 2017 19:28

Helena! Så rimliga tankar och så bra att du kan ha stöttning i hur det går att tänka annorlunda. En så bra 3-punktslista att följa🖒
Tänker på dig och önskar dig allt gott❤ Hälsa Peter också

Helena Lundbäck

20 april 2017 19:43

Tack! Peter hälsar tillbaka

 
Ingen bild

Annika

20 april 2017 21:27

Vi kan ju också fråga oss varifrån skuld och skam kommer ifrån?...Prestationsamhället har ofta dessa krav på oss som är kroniskt sjuka och speciellt när det inte syns på utsidan. Nej, lämna allt sådant åt sidan, det är din tid nu och du gör redan så gott det går.
Kram!

Helena Lundbäck

20 april 2017 22:45

Tack. Ja så är det ju också, vi gör ju så gott vi kan. Och så gott det går. Och det är väl så att vara människa, att man lever med sina rädslor, tankar och bördor och med sin oro för vad som är rätt och fel och vad andra ska tro och tycka. Har jag gjort det jag borde? Kunde jag betett mig annorlunda? ... Kram

 
Ingen bild

Maggan

21 april 2017 10:09

Dessa eviga skam och skuldkänslor. Varifrån kommer de ? De verkar vara inprogrammerade i oss sedan barndomen då vi kanske blev åthutade för något och genast fick skuldkänslor. Vi är så komplexa vi människor. Vi kan inte bara tänka att nu ska vi inte känna skuld och skam utan det måste ske en förändring inifrån. Skuld kan man känna om man kanske sårat någon eller gjort någon illa genom ord och handling. Det kan man alltid rätta till genom att prata ut och be om förlåtelse. För ingen människa är perfekt, vi gör alla våra misstag och förhoppningsvis lär vi oss något. Men att bli sjuk kan man inte känna skuld för, det kan drabba vem som helst av oss och det kan bara vara slumpen. Så det är bra om du försöker tänka om, Helena. Du kan inte be om ursäkt för att du blivit sjuk. Skuldkänslor tar också mycket energi från oss. Jag har sagt till mina barn att vad som än händer, känn aldrig skuldkänslor om det inte går att rätta till. För ofta känner vi skuld gentemot vår föräldrar eller anhöriga. Utan försöka göra vårt bästa, och försöka leva i stunden. Ta en dag i taget. Ta smärtstillande när du behöver och känn inte skuld för det. Din kurator har rätt. Men så bra att skriver ärligt hur du känner och belyser det....Och jättebra med listor.
Kram Maggan

Helena Lundbäck

21 april 2017 12:39

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
          1
2
3
4
5
6
7 8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20 21 22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2017 >>>

Tidigare år

Senaste kommentarerna

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se