Nu är det bättre med min  smärta. Jag börjar få balans mellan morfinets smärtstillande verkan och smärtan som kommer sig av skelettmetastaserna men också av magproblemen (det sistnämnda är förmodligen mestadels en biverkan av morfinet...). Men jag är vansinnigt trött just nu. Jag låg vaken mycket i natt och har inte sovit särskilt mycket idag på dagen då vi haft besök av olika slag. Till exempel av sotaren.

Cancersjukdomen utvecklar ju ofta "fatigue" - en ständig trötthet som är väldigt tung att gå och släpa på och jag skulle gärna vilja slippa all denna trötthet och känna mig pigg och utsövd någon gång, åtminstone få bättre balans mellan sömn och vakenhet.

Ändå, efter en lång tid med mycket trötthet har jag tidigare idag känt lite energi och glädje! Det var härligt! (Igår likaså, men sedan tog jag i för mycket och ramlade ner i någon slags trötthetsångest.) Tröttheten gör att allt snurrar. Jag får liksom ingen linje i vad det är jag ska ta mig för.

Att hitta balansen tycks alltså vara väldigt viktigt just nu. På alla plan! Jag har inte så mycket reservkrafter.

Det känns som en bra dag. Solen har skinit och jag har av sjukvården fått en fantastisk säng som nu står i vardagsrummet. Två killar levererade den i förmiddags och skruvade ihop den åt mig på ett kick. (De killarna var minsann inte drabbade av den stora tröttheten.) Jag tittade i en byrå här hemma och hittade ett lapptäckesöverkast som jag sytt en gång, men aldrig använt, och det ska jag nu ha och bädda fint med.

För en stund kom de fina syrrorna från hemsjukvårdsteamet och fixade så att jag fått en skön specialmadrass till den nya sängen. Madrassen fördelar trycket så att det inte ska uppstå problem om man ligger stillla för länge. I den här nya vardagsrumsmöbeln kan jag sedan vila, sitta och se på tv, ligga, sova, sticka, läsa, vara med i sällskap när vi får gäster och somna närhelst jag blir för trött. Det är en säng som ger stöd åt kroppen på bästa sätt och den fungerar nästan som en fåtölj i ett annat läge. På natten kommer jag inte att hasa ner i sängen och jag behöver heller inte bulla upp med så många kuddar som jag försökt fixa i min gamla  vanliga säng. Det ska kännas ok för kroppen i alla lägen, i "halvsittlägen" när jag vilar mig på dagen också. (Inte som i vår soffa där ryggen och kroppen kroknar då det varken är skönt att sitta eller ligga i den för länge.) Eftersom mina metastaser trycker på alla organ är det viktigt att få den här hjälpen med säng och madrass som motverkar problem och jag är verkligen så nöjd för den fina hjälpen jag får.

Nu slipper jag också gå upp för trappan för att lägga mig, utan jag kan vara nere hela tiden.

Ser nu så mycket fram emot att få prova sängen hela natten. Å så skönt att få sova ...

God natt!

 

Annika

4 april 2017 21:25

Hej Helena! Har följt din blogg länge, ända sedan min mamma fick spridd njurcancer och jag surfade runt för att hitta "allt" om cancer! Juni 2015 gick hon tyvärr bort men jag har fortsatt att läsa din blogg. Jag tycker så mycket om på det sätt du skriver om din sjukdom, du beskriver dina känslor på ett sätt som gör att jag vill tro att min mamma också kände så men som hon inte hade förmågan att uttrycka. Jag förstår att du har det otroligt jobbigt just nu men ändå lyckas du skriva så fint och se ljusglimtar i din vardag och det känns rakt in i hjärtat att läsa det. Jag hoppas du får många smärtfria dagar i din nya säng och att du får njuta av våren och alla andra dagar framöver. Kram Annika

Helena Lundbäck

4 april 2017 22:45

Så fint du skriver till mig! Jag blir rörd. Kanske finns vi människor här för att på något sätt ge varandra tröst. Du ger mig denna vänlighet och jag blir glad att höra att det jag skriver kan betyda något för dig. Kram!

 

Lena

5 april 2017 00:04

Vill bara säga dig att jag beundrar ditt positiva sätt trots allt smärta och elände du får utstå.Du verkar hela tiden hitta små glädjeämnen i din svåra vardag.
Hoppas den nya sängen och madrassen ger din kropp en skön vila.
Stor kram till dig/Lena

Helena Lundbäck

5 april 2017 17:20

Kram!

 

britta

5 april 2017 05:26

Vad skönt att läsa att den nya sängen innebär så mycket positivt för dej :) ! Förstår dina tankar om rullstolen men även en sån skulle nog höja din livskvalité så att ni kan ta längre promenader tillsammans du och dina nära och kära. Men självklart känner man ett visst motstånd eftersom det nog kan tyckas som om man tar ett oåterkalleligt steg mot något sämre? Men försök att se det som ännu ett hjälpmedel och en möjlighet att "vara med" mer. Hoppas du sovit gott i nya sängen!
:) Britta

http://fixan.bloggproffs.se

Helena Lundbäck

5 april 2017 17:22

Japp. Får se när det blir dags. Men visst skulle jag ibland önska att jag fick "åka" istället för att kämpa med krafterna när jag går ...

 

Yvonne

5 april 2017 18:09

Gulledej, hoppas sängen ska bli en skön och trygg plats för dej!
Hoppas få se den på bloggen...
Kraaam!

Helena Lundbäck

5 april 2017 22:20

Tack Yvonne! Javisst ska sängen fotas och visas. Försöker fixa det imorgon .... Kram!

 

Yvonne

8 april 2017 11:59

Åh vad det ser bekvämt ut för dej, jag önskar dej många sköna stunder i den fina sängen!
Såg en jättefin bild på dej och Valle ... snygg kvinna och en mycket vacker hund!
Sköt om dej och säj grattis till maken som nu blir pansjo!
Du är en helt fantastisk person som ger många som läser din blogg en ny syn på livet!
Här i Piteå ligger snön fortfarande kvar, stora snöhögar på gården som sakta men säkert smälter undan ocn
här och där finns det stora bara fläckar på marken. Än är det långt till vår.
Svanarna har kommit och flyger varje morron och kväll över gården mellan älven och stora vattnen nere i byn
och det är en höjdpunkt i sig att se dem komma flygande med sina karaktäristiska läten!
Våren är egentligen ingenting som kommer smygande häroppe utan den bara exploderar och så är det sommar!
Det största som händer här på gården framöver är att det kommer ett litet föl nån gång i maj månad!

Tack för att jag och alla andra som ser upp till dej fina du för att vi får se din säng!
Kram!

http://alvbacka.weebly.com

Helena Lundbäck

8 april 2017 15:02

Hej Yvonne! Så fint du skriver om svanarna och så underbart att vänta på ett litet föl!
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...