tursomentokig

Direktlänk till inlägg 26 mars 2017

Orken den orken ...

Av Helena Lundbäck - 26 mars 2017 16:41

Nu är jag så innerligt glad att jag inte är ensam. Det betyder så mycket att ha en människa intill sig som kan hjälpa till när man själv orkar så lite. Och om en vecka blir min man pensionär och kan vara hemma med mig mer på dagarna. Jag tror att det kommer att bli så bra!

I fredags kväll skulle vi åka in till stan och gå på teater. Det har vi gjort under alla år vi bott i eller utanför stan. Jag blev skjutsad nästan ända fram till dörren men var ändå så trött av värken i bröstkorg och buk att det var svårt att vänta i foajén. Peter köpte mig en stor kopp kaffe i baren och alldeles innan föreställningen började, drack jag kaffet och svalde dessutom ner mina extra morfintabletter. Sedan satt jag ändå som på nålar i min stol i salongen, hela tiden fram till paus. Jag hade svårt att hålla mig upprätt, fick försöka byta ställning så gott det gick, men jag lyckades inte mota bort smärtan på så sätt. Så då blev vi tvungna att åka hem. Jag behövde lägga min krumma kropp i soffan under filten. Värmekuddar på bröstkorg och mage hjälper lite.

Det är ju inte hela världen att det blir så, men mina tårar rinner och jag överväldigas av alla känslor och tankar. Det är en stor sorg över att jag är sjuk och över att jag inte kan fungera "normalt" längre.

Igår lördag sov jag stora delar av dagen förutom när jag klädde på mig och gick en halvtimmes promenad med Valle i våra vackra omgivningar och i vackert väder. Jag höll mig också vaken de stunder jag blivit serverad frukost och middag av min fine make. Och på kvällen låg jag och slöade, somnade, vaknade och tittade på tv. Men jag undrar hur det blir framöver ...

Nåja. Allt är inte skrutt. Jag tränar dagligen (väldigt lätt) för att stärka axlar och rygg, men det är svårt för det gör ont i bröstkorgen. Att promenera brukar gå ganska bra nu och det är bra att jag tvingar mig själv ut en stund varje dag, då känner jag mig oftast bra, "jag känner livet i mig", men när jag kommer hem efter att ha varit ute, blir jag genomsvettig (trots att jag bara gått i lugnt tempo) och sedan iskall och trött och måste lägga mig igen. (Min termostat har tydligen hängt sig ...) Magen krånglar också av morfinet som jag måste ta för att klara av värken och för krångelmagen måste jag ta droppar och pulver för att försöka få ordning på det hela.

Idag blåser det som bara den ute. Ljumma vindar, men starka. I skogen var det i alla fall varmt och lä. Dit in nåt inte blåsten. Jag var där med Valle en bra stund. Såg årets första fjäril och högst uppe i en riktigt hög videbuske, såg jag små videkissar! Våren ...

När vi kom hem åt Peter och jag våfflor med sylt och grädde (som jag njöt av innan jag fick ont i magen). Sedan har jag sovit. Ännu en trött dag. Jag önskar verkligen att jag kunde vara lite piggare.

Det är mycket som känns trist med att vara sjuk. Vilken tur då att våren kommer och att Peter är så gudomligt snäll med mig.

 
ANNONS
 
Ingen bild

Eva

26 mars 2017 19:34

Så tufft du har det nu! 😔 Att du ska behöva ha så ont! ❤❤❤ Det är i alla fall härligt att du har Peter och nu är det fint ute när våren kommer. 🦋🐜🐜🐜☀️☀️☀️Kram 💞

 
Ingen bild

Vildan

26 mars 2017 22:40

Hej Annika!
Så jobbigt det måste vara att ha så ont och bli så begränsad i sin vardag. Inte konstigt då att bryta ihop och vara ledsen. Tillåt dig att känna allt det där och försök sedan hitta ljuspunkter i tillvaron som får dig att kämpa på.
Det var längsen du la upp något du målade. Du är duktig på det! Kanske blir du inspirerad av våren och allt det vackra som blommar fram.🌱
Jag hoppas du får nån sorts behandling mot det onda och orkar mer.

Måste bara berätta att när jag började läsa din blogg (drygt 1 1/2 år sedan) länge tänkt på att köpa en hund. Blev däremot aldrig av. Ju mer jag läste om dina promenader med Valle och känslan som du målade av hur skönt det var fick mig att till slut faktiskt köpa en liten vovve. Nu är han drygt 1 år 😊
Jag hoppas innerligt att du får orken tillbaka och kan gå långa promenader i vårsolen. Skönt med sällskap snart så du slipper vara ensam och har någon att göra allt det fina med. Älskar dina beskrivningar av de små vackra tingen i livet!
Stor varm kram!❤

Helena Lundbäck

27 mars 2017 15:20

Tack! Ja så roligt det är att ha hund! Valle är min stora kärlek (på sidan om Peter och familjen). Kul att du skaffat hund! Det är bland det bästa man kan göra om man vill ha det mysigt och roligt.
Det var längesedan jag målade. Viljan finns att måla, skriva, läsa, sticka och en massa annat, men orken finns inte just nu. Det kanske kan bli bättre.
Kram!

 
Ingen bild

Maggan

27 mars 2017 12:08

Så fint att din man kommer att vara hemma hos dig...tror det underlättar både för honom och dig. Jag har hela tiden haft så stort stöd av min sambo som stått vid min sida, så tacksam mot honom och jag tänker på dem som är ensamma. Så mycket svårare när man inte är frisk. Nu får ni ta dagarna som de kommer, små promenader, titta på vårblommor som poppar upp, vila däremellan, umgås med dina nära och så hoppas jag att strålningen hjälper bra mot din smärta. Det tror jag. Det gör mig ont att du har ont nu...sänder goda tankar
Kram till er båda från Maggan

Helena Lundbäck

27 mars 2017 15:22

Tack kära du. Ja, visst måste det vara svårt för den som är ensam och sjuk. Tänker också på alla äldre som blir sjuka. Men sjukdom är inte kul för någon.
Ja nu hoppas vi att våren blir skön.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
   
1
2
3
4
5
6
7
8
9 10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Mars 2017 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Följ bloggen

Följ tursomentokig med Blogkeen
Följ tursomentokig med Bloglovin'

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se