I helgen har vi haft besök av min fina bonusdotter och hennes man. De hade med sig den fina buketten på bilden och jag njuter så av den idag med, när de är tillbaka i Stockholm där de väntar sitt första barn och det är så klart spännande. Så skönt att det finns positiva saker att fokusera på!

På lördagen var min son och hans två söner här också. Jag fick en stund ägna mig åt kortspel och högläsning och det gjorde mig gott så klart.

Men värk i magen och värk i revben och bröstbenet tar på krafterna. Jag vilar och sover därför mycket. Igår var jag ute och gick två svängar i solen i alla fall, jag måste röra på mig lite och det var underbart väder, men sedan blev jag tvungen att återvända till soffan och ryggläge. Å vad jag önskar att jag kunde få må lite bättre.

 

britta

20 mars 2017 17:12

Tycker du är så duktig som ändå går ut och rör på dig trots att du har så ont. Vilken kämpe du är Helena! Hoppas nu att du får en tid med lite bättre livskvalité då du slipper de hemska biverkningarna. Och vilka otroligt fina blommor. Förstår att du verkligen njuter av dem!
Britta

http://fixan.bloggproffs.se

Helena Lundbäck

20 mars 2017 18:46

Tack Britta! Jag försöker röra på mig så att jag inte ska säcka ihop helt och hållet. Men hjälp så klen och svag man blir snabbt.

 

Lilian

20 mars 2017 23:43

Kära Helena , varma tankar till dig att Du får kraft och styrka.
Kram Lilian

Helena Lundbäck

21 mars 2017 00:07

Tack Lilian!
Kram!

 

Maria

21 mars 2017 20:35

Hej fina du! Jag har skrivit till dig någon gång tidigare, min älskade mamma drabbades också av spridd cancer. Jah förstår dig så innerligt med biverkningarna som du har det så tufft med och att de inte tar lika bra längre men jag blir ändå orolig för att du inte ska få någon behandling alls nu. Är det så det är tänkt? Kan du inte få vila lite ifrån behandlingar och prova igen, de kanske inte hjälper lika bra men de kanske ändå gör att det växer mer sakta. Min älskade mamma gick bort i november. Hon blev bara 65 år, saknar henne så oändligt mycket. Du och dina läkare vet ju såklart bäst vad som är bäst gör dig men blir orolig att inte ge cancern ngt medicinskt motstånd. Sänder dig många varma kramar fyllda med hopp, mod, ljus och värme! Kram Maria❤

Helena Lundbäck

22 mars 2017 13:57

Tack för din omsorg Maria. Jag förstår att det låter som om jag och läkarna ger upp. Jag vill inte ge upp utan hoppas på att jag fortfarande ska ha tid till att ha roligt och leva på ett bra sätt och jag hoppas att cancern ska växa väldigt sakta, men ingen vet hur mycket tid jag får.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...