Jag har inte skrivit här på länge. Det är plötsligt svårt att berätta allt. Som om jag inte vet riktigt vad det ger mig och varför jag skriver. Det känns som om jag bara tjatar och tjatar.

Men så vet jag samtidigt att här får jag fina och peppande kommentarer och det ger mig glädje och styrka.

Jag har i alla fall haft två fina helger och däremellan varierande bra och dåliga dagar. Värken har fått mig att undra om jag ska höja medicindosen, men samtidigt funderar jag över vad som är vad. Hur mycket av bekymren beror på medicinerna och hur mycket är smärta som ska åtgärdas med mediciner? Jag ska prata mer med läkaren om det.

Förra helgen hade vi besök av min äldsta dotter Stella på lördagen och det var så mysigt och fint. Hon är mig så kär. Jag tycker mycket om det lugn som blir inom mig och i rummet när jag har familjemedlemmarna nära.

På söndagen tittade vi in till några grannar som har renoverat ett stort hus som tidigare varit tvätthus här i byn. Det blev väldigt fint tyckte vi och de är själva så nöjda med resultatet.
Tänk så fint det ändå är när man tar vara på gamla hus, bevarar och sköter om!

På eftermiddagen samma dag, hälsade vi på en vän som bor i ett hemtrevligt hus i en by, några mil härifrån, närmare havet. Det blev en skön dag och det känns fint att se något annat än det egna hemmets väggar. Nu fick jag umgås med vänner och tänka på något annat än min egen sjukdom.

Sedan har jag alltså haft dagar som jag behövt sova mycket och dagar med smärta. (Det varierar mycket.) När jag dessutom blir hård i magen av medicinen får jag ytterligare ont av trycket mot revben o s v. Det är svårt att balansera värk med mediciner. Vissa dagar ligger jag och vrider mig av värken. Andra dagar, om jag fått balans på smärtlindringen, kan jag gå upp och ut och röra på mig och må riktigt bra.

I lördags lyssnade vi på en fin konsert med en gosskör från Uppsala. Mycket vackert! Sedan hade vi besök av vänner. Det var mysigt. Peter hade lagat en god morotssoppa och jag hade bakat en kaka.

Och på söndagen blåsre det väldigt, men solen sken! Jag satt och skrev lite, tills jag plötsligt fick riktigt ont igen. Så där håller det på.

Idag måndag har jag varit på röntgen igen. Det ska bli intressant att se resultatet. Har metastaserna vuxit eller står det fortfarande stilla? Vad är smärtan tecken på? Hoppas det står stilla. Jag får vänta ytterligare en dryg vecka innan jag vet. Nu ska jag vila en stund och se om jag orkar ut i solen senare.

Buketten med tulpanerna på bilden njuter vi så mycket av här hemma. De gav vi varandra på vår silverbröllopsdag.

 

Vildan

6 mars 2017 15:04

Hej!
Så roligt att du skriver igen. Har besökt din blogg varje dag och undrat hur du mår och varit orolig. Jag tycker absolut inte att du är tjatig och tycker man det så kan man göra annat än att läsa din blogg 😊
Skönt att du har haft bra dagar med roliga inslag! Förstår att det är jobbigt med den värk du har, men hoppas innerligt att röntgensvaret är positivt och värken blir lindrigare.
Ha en fantastisk dag och hoppas solen tittar fram lite oftare och värmer oss!
Kram

Helena Lundbäck

6 mars 2017 18:46

Tack snälla! Ja nu behöver vi mycket sol på våra kinder. Jag ska snart så några fröer också och förbereda våren .... Kram!

 

Ing-Marie

6 mars 2017 18:00

Så fint att du är tillbaka ☀Jag har varit orolig... Jag läser din blogg med lika delar intresse och beundran. Tycker din attityd till livet och din svåra sjukdom är beundransvärd. Har en person i min närmsta familj med obotlig cancer (myelom), dock fortfarande ganska symtomfri. Din blogg är den enda blogg jag någonsin följt under en längre tid. Du skriver så bra, välskrivet och balanserat, och näe - jag kan verkligen inte hålla med dig om att du tjatar! Jag är så glad att du är tillbaka! 😊

Helena Lundbäck

6 mars 2017 18:44

Tack Ing-Marie! Så glad jag blir av din kommentar. Kram!

 

britta

7 mars 2017 05:47

Håller med Ing-Marie och har aldrig upplevt det som att du tjatar. I så fall finns det tusentals andra bloggar att läsa om man tycker så :)
Följer dig så gott som dagligen och blir alltid lite orolig när du inte "hörs av" på ett tag. Skönt att du är tillbaka igen och snart har vi som sagt våren här att njuta av. Varmare ljusare tider! Härligt!
Ha det bra så länge och hoppas att röntgen visar det du hoppas på.
Britta

http://fixan.bloggproffs.se

Helena Lundbäck

7 mars 2017 12:43

Tack Britta!

 

Moniqa

7 mars 2017 11:35

Hej Helena,
Förstår att du har det tufft och har precis som de andra undrat hur du egentligen mår, så det var fint att höra din "röst" här igen.
Tycker du är fantastisk som ändå de timmar eller dagar du är lite piggare orkar ge dig ut i livet och leva det. Jag skickar må-bättre-kramar och önskar dig en fin dag <3
Moniqa

Helena Lundbäck

7 mars 2017 12:44

Tack Moniqa. Önskar dig och alla detsamma!

 

Yvonne

7 mars 2017 20:35

Fina du! Du är inte alls tjatig, jag tycker att du är en stark och modig tjej !
Sluta inte berätta...
Vad fin bilden på dej och hunden är!
Kram!

Helena Lundbäck

8 mars 2017 13:55

Tack Yvonne! Kram

 

Maggan

8 mars 2017 09:50

Hej Helena !
Jag håller med alla som tycker du är en fin och fantastisk person som delar med dig, Av både sorg och glädjeämnen, lika viktiga att få skriva om båda. Och att du planerar roliga saker och umgänge med dina nära kära som gör att man för en stund glömmer. Hoppas du kan planera in små saker under våren då och då. Och jag håller tummarna för ditt röntgensvar. Hoppas du får må bättre framöver och jag är glad att få följa din blogg, den lär mig så mycket.
Varm Kram från Maggan

Helena Lundbäck

8 mars 2017 13:56

Tack snälla Maggan! Och kram till sig med!

 

Karina

8 mars 2017 16:23

Blir så glad att du är tillbaka! Håller tummarna! Kram❤

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...