Förra veckan lyckades jag vid några olika tillfällen få till några träffar med delar av familjen. Det gör mig så glad och ger mig "påfyllning" i mitt fina liv. Ja, jag lever ett liv som verkligen är värdefullt! Jag är så tacksam för att kunna ha det så bra!

Idag var jag på sjukhuset igen, då det var dags för en avastin- och cytostatikabehandling. Den 19:e med denna mix, som visat sig motarbeta min cancersort så effektivt.

Min första behandling av detta slag ägde rum den 28/4 2014. Då hade nya metastaser upptäckts och jag fick allt som allt sju behandlingar fram till den 22/7 och kunde sedan ha en lång cytostatikapaus hela hösten och vintern fram till den 12/3 2015, då det blev dags för att återuppta behandlingarna. Behandling nr 8-13 pågick under den våren fram till t o m den 4/6 2015. Sedan kunde jag ha ytterligare en välbehövlig och lång paus över sommar och höst. Behandlingspauserna ger kroppen chans att återhämta sig lite innan det blir nödvändigt att starta nya behandlingar igen. Den 30/11 2015 satte vi igång med den behandlingsperiod jag är inne i nu och idag gavs behandling nr 19. (Det är den sjätte i perioden.) Blodprov visar att jag nu har mycket bra värden samtidigt som jag "svarar förbluffande bra" på behandlingen, som en läkare nyligen sa. Själv säger jag att jag åter har tur som en tokig!

Ja, medicinen fungerar! Cancern finns ju kvar i mig, men stoppas upp i sin framfart, vilket ger mig ett längre liv!

Tyvärr ger medicinen en del biverkningar som tröttar och stör. Just nu är jag bland annat genomsvettig och blöder näsblod varje dag och så har jag en jobbig huvudvärk och sveda på fotsulorna och i munnen. Vissa dagar kämpar jag med illamående och andra med diarréer. Om svårigheten att ta djupa andetag är en biverkning eller ett sjukdomssymtom, vet jag inte. För sjukdomen "känns" ju också. Mest som trötthet och så som smärta - i trakten av revbenen på höger sida under bröstet och i bröstbenet men även bak i bröstryggen. Jag tar därför Dolcontin tre gånger per dag och från och med ikväll höjer jag på läkares inrådan dosen i hopp om att hitta nivån där jag blir smärtfri. Det är ju ofta en dosfråga och när det behövs får man höja tills man hittar rätt nivå.

Utan smärta minskar tröttheten och ökar orken. Det vore skönt om det kunde fungera! Då skulle jag orka njuta ännu mer av det härliga livet - alla mina extradagar som jag får! (Och eftersom det ser så bra ut nu, så vågar jag tänka att det kanske kan handla om inte bara dagar eller veckor eller månader. Det kanske kan bli många extraår!)

 

Helena

9 februari 2016 07:12

Hej Helena!

Vad skönt att läsa att du mår rätt så ok trots en del biverkningar. Önskar dig många år till!

Kramar Helena

Helena Lundbäck

10 februari 2016 14:32

Tack för din önskning! Ja tänk om det kunde bli så! Kram

 

Maggan

10 februari 2016 10:01

Åh detta låter underbart. Och din inställning till sjukdomen och tacksamhet över allt som finns...trots allt. Ingen bitterhet, för bitterhet kan vara förödande. Jag tror din inställning främjar resultaten av din behandling. Och dina dagliga promenader som är så viktiga. Min läkare sa till mig när jag var färdigbehandlad (obs inte friskförklarad ) Kom ihåg de viktiga promenaderna och motion som är så bra vid cancersjukdomar...och om du känner det minsta av depression som kan vara vanligt efteråt så sök hjälp direkt. Jag behövde aldrig utan har gjort allt för att behålla min inställning, precis som du...Hoppas nu läkarna hittar rätt smärtbehandling och det tror jag. Önskar dig bra dagar även om det kommer mindre bra...man måste igenom dem också. Nu går vi mot våren och det ljusa
Kram från Maggan

Helena Lundbäck

10 februari 2016 14:37

Ja det är bra att "kämpa på" och försöka njuta. Visst måste vi tolerera de dåliga dagarna också, men även då kan man hitta en ljuspunkt för det mesta. Vi får göra det vi kan för att inte ramla ner i det stora depressionshålet. Mina fina vänner här på bloggen och hemma hjälper mig också att hålla humöret och tänka i former av tacksamhet. Ha det gott Maggan! Och njut av de allt ljusare dagarna

 

Annika

10 februari 2016 18:47

Det låter som du har fått en extra födelsedag på köpet, ja vi lämnar inte hoppet utanför :)
Kram!

Helena Lundbäck

10 februari 2016 23:54

Hoppfullt och skönt. Kram

 

britta

11 februari 2016 05:33

Underbart att läsa detta inlägg. Blir så glad för din skull. Kan inte låta bli att dras med i din positiva inställning till allt trots din situation. Du är en förebild för många. Ha det gott och tänk att snart är våren här också, härligt!
Britta

http://fixan.bloggproffs.se

Helena Lundbäck

11 februari 2016 07:05

Ja å vad jag längtar till våren! Tänk att kunna sitta ute med en kaffekopp!
Ha det fint du med Britta!
Helena

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...