Är det lättare att möta en sjuk person som är sängliggande på sjukhus än en sjuk person som visar sig ute?

Ibland möts jag av undrande och nästan något som liknar avundsjuka över att jag kan träffa mina barn och vänner så ofta. Och undran över hur jag kan orka att göra utflykter. (Finns där också en misstänksamhet: "Hur kan du vara så sjuk om du är ute så mycket och gör så mycket?" Eller: "varför gör du så mycket när du är sjuk?")

Det kanske är svårt att förstå, men måendet varierar över dagen eller mellan dagarna. Jag är inte pigg och frisk hela tiden, jag måste sova mycket ibland även dagtid, jag har diarréer ibland, jag har värk ibland, jag medicinerar med morfin och andra mediciner, jag har biverkningar av cellgifter såsom sköra slemhinnor och svidande hud under fötterna och i handflatorna. Dessutom har jag ständig rädsla för hur tumörerna ska bete sig härnäst, om de ska hållas tillbaka av cellgifterna eller börja växa igen.

Och ibland är jag pigg och som vem som helst! För det mesta är jag glad!

Men jag är sjukskriven från jobbet, då jag har svårt att sköta det, beroende på mitt ojämna mående och min svårighet att koncentrera mig och att orka. I övrigt försöker jag att leva nästan som vanligt, så länge jag kan. Det är till en hjälp för mig att röra på mig och försöka njuta även om det inte alltid är lätt.

Så är det för mig, ifall du undrar.

 

Kalkstenssommar

21 juni 2015 21:10

Så tråkigt att höra Helena! Det där upplevde jag ofta "jag skulle också vilja ligga hemma på soffan och vila mig". Människor förstår inte hur illa de gör en när de säger eller ger små gliringar om ens mående. Strunta i dem som inte förstår. Ägna din dyrbara tid till att njuta och umgås med de du tycker om. Stora kramen till dig, L

http://www.kalkstenssommar.blogspot.se

Helena Lundbäck

22 juni 2015 09:24

Tack! Kram till dig med, L!

 

Sara

21 juni 2015 22:01

Hur kan man ens ha mage att undra..?! Så himla märkligt. Stor kram!

Helena Lundbäck

22 juni 2015 09:25

Kram!

 

Kerstin

22 juni 2015 16:21

hej Helena !
Ja man undrar ibland hur folk tänker känner väl igen detta även om det inte varit uttalat så känns det....
Har du något tips för att kunna få behålla morfin tabletterna jag började för 14 dagar sedan med morfin mot värk i magen. men det är svårt att få behålla vill komma upp efter en stund med illamående.
Ha så skönt i sommarvärmen när den nu kommer!
Kerstin

Helena Lundbäck

22 juni 2015 20:32

Det låter jobbigt att du får upp tabletterna. Har du Primperan? Det brukar hjälpa mig när jag är illamående.
Tack för hälsning

 

Mela

22 juni 2015 21:29

Vad fint du beskriver hur du har det. Ja, tyvärr är det en del som inte förstår. Bottnar förmodligen i rädsla, gissar jag. Du inspirerar i alla fall mig med din livsglädje. Tack, för att du delar.

http://https://mikaelawickbom.wordpress.com

Helena Lundbäck

22 juni 2015 22:16

Tack för din kommentar!

 

Charlotte

23 juni 2015 12:55

Fina reflektioner, hoppas att du fortsätter med bokprojektet, som du skrev om för en tid sedan. Ja, det är ett av mänsklighetens stora gissel tror jag - att jämföra sitt eget liv med andras och ta utgångspunkt i hur man själv har det, det leder sällan till något konstruktivt. Sorgligt på ett sätt att vi människor verkar ha närmare till misstänksamhet än förståelse, det är kanske enklare fast det kostar så lite att ge kärlek! Hoppas och önskar att du möter mer kärlek och undviker resten =). Kram till DIg.

Helena Lundbäck

23 juni 2015 14:40

Tack Charlotte! Ja, mitt bokprojekt pågår! Det är så givande att skriva och att minnas och reflektera. Jag måste bara ge mig själv mer tid åt att skriva. När det blir för många omkring mig har jag svårt att gå undan och sätta mig i ro. Men jag har bestämt mig för att ta mig en skrivtimme eller två per dag nu under juli. Och då ska jag snart bli klar med min bok.
Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...