Att halka på is och ramla och slå ryggen och svanskotan känns väldigt mycket! Det gör vansinnigt ont och det känns himla onödigt. Ändå var det det som hände mig i dag. Jag gick ut med hunden efter jobbet och såg inte isen under snön. Och nej, jag hade inga broddar.
Först trodde jag inte att jag skulle ta mig upp men sedan lyckades jag till och med pallra mig hem. Jag tog en Ipren, någta smörgåsar och en kopp kaffe. Och efter en stund, vid fyratiden kom svimningskänslan och stickningar och domningar i händerna. (Förmodligen hade jag inte andats som jag skulle, på grund av smärtan.)
Jag blev rädd, så jag ringde först sjukvårdsupplysningen och sedan ambulansen.
16.30 - resa med ambulans till ortopedakuten i Uppsala. Undersökning, två citodon och därpå lång väntan på att få komma till röntgen. Timmarna går och inget händer. Så onödigt och dumt det här blev. Och så trött jag blir.
Klockan 22.00 är jag klar på röntgen. Men mer väntan återstår. Väntan på svar, väntan på läkare ...
Vid midnatt ännu ingen doktor.
Men klockan 01.30 blir jag utskriven av läkaren som tycker att det är en bra idé att jag använder morfin ett tag mot smärtan. Det är en spricka/ fraktur i korsbenet och den gör de inget åt.
Jag sitter och väntar igen. Klockan 01.50 ska sjuktransporten komma för att köra mig de fem milen hem i vinternatten. Hoppas att resan går bra.
Undrar om jag kan jobba imorgon.
Jag vet i alla fall att nu blir det broddar på skorna på mina hundpromenader resten av vintern.
Maggan
8 januari 2015 13:04
Så lätt olyckan är framme. Jag har också ramlat när det varit is under snön och man inte är observant. Men jag har inte slagit i så hårt och numera är det broddar på skorna som gäller om det är osäkert underlag. Man kan tycka i efterhand att det är onödigt och oturligt men är olyckan framme så är den.Bra att du fick det röntgat så du vet hur det är. Det är ändå alltid bättre att veta. Hoppas du inte får alltför ont och krya på dig nu. Varm kram från Maggan
Siv
9 januari 2015 21:53
MEN... onödigt javisst, men lätt gjort. Tänkte trycka "gilla" på inlägget, men det blir ju fel. Ogilla-knapp, tack. Krya på dig. Läser dina inlägg, men har bara kommenterat någon gång för länge sedan. Så roligt att det just nu verkar "stå still" vad gäller tumörer. Håller tummarna länge och hårt att det ska fortsätta så. God fortsättning på det nya året!
Gunilla
10 januari 2015 15:19
Du är verkligen inte värd detta oxå. Min svärmor gjorde motsvarande för någon vecka sedan och har legat inlagd sedan dess. Hoppas du tar väl hand om dig och inte går till arbetet nu.
Helena Lundbäck
10 januari 2015 22:05
Tack! Nej jag har inte kunnat jobba än. Vilar mig allt jag kan.
Millan
11 januari 2015 14:56
Usch, vilken otur! Hoppas det snart läker och att det inte gör ont längre! Kram Millan
Helena Lundbäck
11 januari 2015 15:29
Tack! Ja snart ska väl värken avta.
Kram!
Marie
12 januari 2015 00:11
Hej Helena,
Såg du detta igår på Kunskapskanalen?
http://urplay.se/Produkter/185808-Vara-sjukdomars-historia-Cancer
Kliniska tester pågår tydligen av något som heter C31 som får cancerceller att dö inom ett dygn.
Jag följer din kamp, lider med dig i dina motgångar, gläds med dig i dina framgångar och hoppas så att ett botemedel ska komma snart.
Maggan
15 januari 2015 10:20
Hej Helena...hoppas ditt tillfrisknande från fallet går framåt. Det var en intressant länk som Marie hänvisade till. All kunskap man kan få när det gäller cancer och uppkomsten av cancer är välkomnande. För jag tror att kunskap ger makt. Särskilt detta med solens inverkan och att fylla på med D-vitamin som jag läst i många artiklar och som jag anammat.Bra att ta tillskott även då man fått cancer och som kan hämma utvecklingen. Så det var intressant att läsa.Jag läser även om dess positiva effekt i boken "Livsstil och Cancer De 8 reglerna" Kram från Maggan och Krya på dig
Helena Lundbäck
15 januari 2015 21:54
Tack Maggan! Det blir sakta bättre. Ja det är bra att leva så hälsosamt som möjligt. Om inte annat så mår man gott av att äta bra mat, vara ute i friska luften, röra på sig och sova. Om det sedan stoppar upp utvecklingen av cancer vet jag inte. Man får leva så gott man kan efter det man tror på.
Kram