Direktlänk till inlägg 29 september 2014

Vackra september och väntan snart slut

Av Helena Lundbäck - 29 september 2014 20:38

Vilken fin tid det är nu med alla färgerna ute i naturen. Valle (hunden) och jag går rundor i skogen, på åkrarna och på vägarna året runt och det ger mycket att se naturens alla skiftningar. Det är den bästa medicinen mot oro också - att gå och gå och gå. Här är några fler bilder från de senaste dagarna. (Klicka så syns de bättre).

Nu är det bara drygt en vecka kvar tills att jag ska röntgas. Det är för väl, så får jag snart veta hur det är med min sjukdom. Det är ändå bättre att veta så mycket som möjligt, känner jag. Då vet jag i alla fall vad jag ska förhålla mig till.

Jag undrar förresten hur många gånger jag röntgats de sista tre åren. Otaliga! För att inte tala om alla provtagningar! Det är ju ändå otroligt bra att sjukvården kollar upp och undersöker så noggrant gång på gång. (Även om jag ibland tänkt att det skulle varit bra om man kunnat se sjukdomen i ett tidigare skede än man gjort i mitt fall. Då hade den gått att operera bort en gång för alla och förmodligen aldrig kommit tillbaka.)

Tack för alla peppande ord jag får i kommentarerna och på annat sätt. De värmer.

Allmänt · Reflektion

Dela

cicki.wallin@husmanhagberg.se

1 oktober 2014 08:05

Jag var också ute i skogen igår och tittade på de fina höstfärgerna, undrade om jag även får se detta skådespel även nästa höst? Även jag ska på röntgen runt den 20 i oktober då får vi se hur tumörerna utvecklad eller inte. Fick dubbelt budskap sist, först sa läkaren att de blivit mindre av de 4 första cellgiftsbehandlingarna. Sedan har jag även börjat med en antikroppsbehandling, och det sa sköterskan att man sätter in om manninte är nöjd med cellgifterna. Så går det lite tillräckligt snabbt eller vad? Det är bättre att veta hela sanningen anser jag. Läste Pamela Anderssons blogg och även hon går o väntar på röntgenbesked. Ja så är det man tar en dag i taget och försöker leva däremellan. Vi får hoppas på positiva röntgenbesked allihopa! Kram

Helena Lundbäck

1 oktober 2014 09:50

Hej Cicki!
Ja det är jobbigt att inte veta. Det vi kan göra är att fråga och be om förklaringar om och om igen. Och hålla tummarna för att behandlingarna ger effekt!
Kram

Maggan

2 oktober 2014 19:53

Jag älskar också hösten, den är min årstid. De fantastiska sprakande färgerna i naturen och nu spår de att oktober ska bli över normaltemperatur. Hoppas på många härliga skogspromenader för oss som verkligen är balsam för själen när man känner sig orolig. Skogen läker, det är bevisat. Och motion är befrämjande för våra cancersjukdomar, så vi fortsätter att promenera, Helena. Visst är det bättre att veta, oavsett hur det än är, jag håller helt med dig i dina tankar. Även om det ibland känns som man vill stoppa huvudet i sanden som en struts och bara önska att allt var som förr. Men det är ju inte så, man kan inte fly undan, det är bara att lura sig själv. Jag tänker på dig och önskar dig Lycka till med din röntgen. Jag tror och hoppas det kommer att bli bra, håller tummarna. Varm Kram från Maggan

Helena Lundbäck

2 oktober 2014 23:10

Fint skrivet Maggan! Kram!

Linda Walkin

3 oktober 2014 22:20

Hej Helena

Det måste vara otroligt nervöst och jobbigt att gå och vänta på sådana svar och besked, man hoppas ju verkligen på mirakel och underverk och allt positivt man kan tänka sig, är svårt och omöjligt att tänka sig in din situation....
Jag är inne och läser på din sida lite då och då, det är nämligen svårt att låta bli, vilket fantastiskt forum du har skapat, tror det värmer och hjälper många... för det bara strålar livsglädje och kämparanda om hela sidan, jag tycker att du är helt fantastisk!
Jag och familjen önskar dig stoooort lycka till inför nästa utmaning som jag hoppas kommer ge positiva besked.
Kram Linda m fam.

Helena Lundbäck

4 oktober 2014 20:41

Tack kära Linda!

Martina

4 oktober 2014 17:44

Så vackra foton! Du är en kämpe utan dess like! Varma och goda tankar till dig! <3
/martina

Helena Lundbäck

4 oktober 2014 20:39

Tack Martina!

Nu har Helena somnat in.

Kommentarer (72)

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen. Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Två påsar blod! Det är vad min kropp behöver.

Kommentarer (5)

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46

Jag får blod idag, två påsar. Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Sakta bättre

Kommentarer (11)

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Jag blir allt svagare

Kommentarer (13)

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Ta det lugnt!

Kommentarer (6)

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...