tursomentokig

Direktlänk till inlägg 20 mars 2014

Kroppen minns

Av Helena Lundbäck - 20 mars 2014 07:35

Jag har det bra och lever gott. Men varje morgon vaknar jag med spänd och stel kropp och andas återhållet. Jag har ofta värk, särskilt i bröstet och kring revbenen och det gör mig så trött. Förmodligen är det min gamla "stressjukdom" som permanentat sig i mig, men jag oroar mig ibland och undrar också om cancern är på gång någonstans igen och att det är det som kroppen reagerar på.

Jag försöker ständigt stretcha och röra mig och det brukar hjälpa, men den sista tiden har jag haft svårt att lätta på spänningarna och bli av med värken. Igår kväll bad jag min man att massera min rygg och när han rörde vissa punkter intill ryggraden och i skuldran, började jag gråta häftigt och det stramade i alla mina ärr på magen, innanför högra axeln (där venporten suttit) och inuti mig i bäckenet, där äggstockarna en gång fanns. Som om kroppen plötsligt mindes sjukdomen och operationerna. Och jag kände hur skör jag egentligen är bakom all min vardagstillvaro där jag "kämpar på" med jobbet och träffar alla mina kära i den stora familjen.

Förra veckan röntgades jag. Denna vecka var jag på provtagning och nästa vecka får jag veta vad undersökningarna visat, när jag ska på läkarbesök på kirurgavdelningen på Akademiska sjukhuset.

 
 
Ingen bild

Maggan

20 mars 2014 10:00

Du skriver så vackert och beskriver hur det kan kännas. Om vi kunde få hjälp att bearbeta alla svåra känslor och rädslor. Jag tror att rädslan som sitter i oss är den värsta. Psykisk somatiska symtom kan framkallas av det, vid varje liten smärta tror vi det värsta, särskilt i samband med undersökningar och röntgen. Vi får försöka leva i nuet så gott vi kan, det är det enda som gäller. Kram och ha en fin vår

Helena Lundbäck

20 mars 2014 13:29

Kram!

 
Ingen bild

Berit

20 mars 2014 16:38

Stor kram till dej!

Helena Lundbäck

20 mars 2014 17:31

Kram!

 
Ingen bild

Siv

20 mars 2014 19:53

Inte så konstigt att det spökar i kroppen efter det du har gått igenom! Jag har följt din blogg i ca ett och ett halvt år, men nästan aldrig kommenterat. Nu håller jag tummarna för att det bara är spöken och inget annat! Du skriver så sakligt och bra om din situation. Hoppas solen fortsätter att skina över dig! / Siv

Helena Lundbäck

20 mars 2014 20:50

Tack Siv! Ja, nog har det hänt mycket med min kropp. Cancern har härjat med den och cellgifter och operationer har kämpat mot cancern och slitit på kroppen. Frisk blir man ju inte så lätt, men så länge proven och röntgenundersökningar inte visar några förändringar, så är man ju nästan frisk.
Må solen lysa över dig med!

 
Ingen bild

Renee

20 mars 2014 21:05

Hej!
Har undrat i flera dagar vart du tagit vägen. Så skönt att se att du skrivit igen. Jag tänker på dig och håller tummarna för att du bara får positiva besked. Det är dags snart för provtagning och röntgen för min egen del. Skillnaden för mig är att jag inte får träffa en läkare som berättar om svaren på prover och röntgen. Jag väntar istället på ett efterlängtat brev, som iblanddrar ut på tiden. ÅÅngestladdat är det, hursomhelst. Kram!

Helena Lundbäck

21 mars 2014 07:44

Hej Renée! Ja visst är det jobbigt att vänta! Lycka till du med! Kram!

 
Ingen bild

Eva

21 mars 2014 19:45

Allt gott till dig Helena! Det går säkert bra nästa vecka!
Koppla av och ha en skön helg med de dina!
Stor kram :-)

Helena Lundbäck

22 mars 2014 09:36

Tack Eva! Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Helena Lundbäck - 10 december 2017 11:04


Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

Av Helena Lundbäck - 6 december 2017 10:46


    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Av Helena Lundbäck - 21 november 2017 18:31

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Av Helena Lundbäck - 17 november 2017 14:59

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

Av Helena Lundbäck - 12 november 2017 23:04


På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25 26 27
28
29
30
31
<<< Mars 2014 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards