Idag var jag på besök på Uppsala Cancer Clinic. Inte som patient den här gången, utan som besökare! Det var Öppet Hus och vernissage samtidigt. En eftermiddag med möjlighet för alla intresserade att få se det väl fungerande och fantastiska lilla specialistsjukhuset där så många med bukhinnecancer fått hjälp och räddats till ett nytt liv (däribland jag).

Ja det var roligt att få träffa er fina människor som arbetar på UCC! Och jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker på att ni gett mig livet tillbaka! Skickliga, vänliga, härliga och ja! Ni gör skillnad! Ni är så fina!

Jag träffade också konstintresserade Charlotte som ser till att det finns konst på väggarna för patienter, personal och anhöriga att glädjas åt och hämta kraft från. Och jag minns, från min tid som patient på UCC, hur jag gick runt och tittade på de vackra bilder som fanns att se då. Det var skönt och hoppfullt. Charlotte låter konstnärer, gärna från Uppsala, ställa ut i sjukhuset och på så vis glädja och ge inspiration till alla som hamnat i sjukdomens rädsla och ovisshet. Tack för det!

Under sommaren har Peder Strandh ställt ut sina färgstarka målningar. Det är Peder och jag som syns på bilden, framför hans tavla - en målning av Stabby Prästgård.

Vilken härlig eftermiddag!

 

Krokii

12 augusti 2013 03:15

Härligt att se att du är tillbaka på UCC men som besökare!! :)

http://krokii.bloggplatsen.se

 

Daniel

12 augusti 2013 21:01

Kul att se att du inte är patient, utan besökare.
Jag hoppas att det fortsätter så

http://bloggaren.net63.net

Helena Lundbäck

12 augusti 2013 21:42

Tack. Ja det hoppas jag med!

 

Eva

13 augusti 2013 17:05

Hej Helena!
Kan väl tro att det var en fin eftermiddag! Måste vara fantastiskt att komma dit som besökare.
Och den fina klänningen har du på dig, ser jag! ;-) Den är såå läcker!
Ha det allra bäst!
Kram :-)

Helena Lundbäck

13 augusti 2013 21:38

Tack! Ja det känns nästan overkligt att få vara frisk igen. Kram!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...