Direktlänk till inlägg 21 september 2012
Före operationen fick jag veta, att det skulle komma att kännas som om jag blivit överkörd av x antal långtradare efter operationen. I ärlighetens namn känns det inte riktigt så. (Kanske för att jag körde ett Matrixtrick och rullade över på sidan när hjulparen närmade sig, som en av mina döttrar skämtade.)
Visst gör det ont, men jag kan klara smärtan med värktabletter och jag kan och får promenera korta sträckor. Däremot går det inte att använda magmusklerna. Man får tänka sig för hur man kliver ur sängen. Det har sjukgymnasten visat mig hur jag ska göra. Och det är inte tillåtet att lyfta mer än två kilo. Annars ska jag leva som vanligt, så gott det går. Vila och sova mycket. Äta "snäll" mat.
Men gissa vad!
Imorgon åker jag hem på permission! Hurra!
Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
||||||||
3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | |||
10 | 11 | 12 | 13 |
14 | 15 |
16 | |||
17 | 18 | 19 | 20 | 21 | 22 | 23 | |||
24 | 25 | 26 | 27 | 28 | 29 | 30 | |||
|