Man får gulla med sig, så länge man har sig, brukar en kompis till mig säga. Och det är väl ett bra motto för livet: att passa på och njuta så länge det går! Vi har nyss njutit i lingonskogen (mannen, hunden och jag) och vi hann hem precis innan regnet kom, så nu sitter vi inomhus och rensar.

Lite trött är jag, men nu tar jag allt i ett lugnt tempo. Ska tvätta lite under helgen och sedan packa min sjukhusväska. Då är det mesta klart för min del, inför sjukhusbesöket i veckan. Det blir så skönt att äntligen få min förhoppningsvis livräddande operation.

Hittade förresten en liten nyhet från igår hos SVT Uppland, där Anna-Karin Klomp menar att det är olagligt att remittera patienter till UCC. Jag undrar jag, hur en kristdemokrat som arbetar för "ett mänskligare Sverige" tänker, när hon kritiserar att läkare vill rädda liv på sina patienter, som utan sin remiss skulle dö.

Är det inte mänskligare att rädda liv än att klanka ner på hur andra tolkar lagar?

Och här är Klomp på Upplandsnytt. Läs och lyssna!

- De skickar utan att ha avtal och det är ju inte lagligt ...

- Det handlar om en patient för oss och det är ju naturligtvis jättehemskt för
henne. Jag hade önskat att den här frågan varit löst mycket tidigare ...

Igår var det en fullmatad dag. Jag hade besök av en mycket kär vän och hennes hundar och vid lunchtid dök det upp ytterligare en fin vän, så vi tog en promenad med alla hundarna i solskenet och åt sedan lunch tillsammans. Det är gott att träffa vänner!

På eftermiddagen hade Uppsala Cancer Clinic fin invigning i Uppsala. Titta här! 

Härlige Haile, vilket fint jobb du och ditt team gör! Stort lycka till med fortsättningen!

Själv var jag inte på invigningen, men när den var slut träffade jag en ny vän jag funnit via bloggen - fina livsglada Åsa - som är en av alla dem som opererats av dokor Haile Mahteme och nu rest hit för att vara med på den stora dagen. Det var skönt att prata med henne om hennes erfarenheter och allt jag behöver veta inför min operation.

Jag har nu fått så mycket information om vad som ska ske, både av UCCs personal och av Åsa, att jag känner mig alldeles trygg. Bättre vård kan jag inte få. Och jag är förberedd på att jag kommer att känna mig "som om tio långtradare kört över mig" när jag kommer till sans efter operationen och att det känns omöjligt att resa sig. Men det måste jag ändå, så att jag inte får blodproppar. Det kommer personalen att hjälpa mig med. Och sakta men säkert kommer jag att kunna gå omkring i korridorerna och träna upp min fysik igen.

Åsa tipsade mig om att köpa ett par nya bra och snygga skor att knata kring med. Jag hittade ett par röda i en skoaffär på vägen hem och tänkte att de ska få lysa upp min tillvaro när jag, krum av värk, hasar runt på sjukhuset. Och finaste Åsa gav mig massageolja i present, så att min man kan massera mina fötter när jag ligger stel i sängen. Och en vetekudde så att jag slipper frysa. TACK!!!