Allt känns overkligt. Jag träffade en för mig ny läkare igår på Onkologen. Hon visade mig att röntgenresultat och provresultat såg bra ut. Hon ville också be röntgenläkaren om att få titta igenom röntgenbilderna en extra gång. Idag har de tittat igenom alla resultat tillsammans.

De ser nu bara en tumör. Den är ungefär tre centimeter och sitter intill levern. Allt annat verkar ha försvunnit! Det syns inget i lungsäcken och i skelettet längre. Så oväntat! Och så underbart!

Cellgifterna tycks ha fungerat otroligt och oväntat bra. Och nu ringde hon mig nyss och berättade detta. Hon vill att jag ska göra en PET-röntgen för att fastställa om det verkligen bara är en tumör kvar. Den sitter tydligen illa till och går förmodligen fortfarande inte att operera, men om det nu bara är en tumör kan det kanske gå att stråla eller specialbehandla den på något vis.

Plötsligt öppnar sig möjligheter som jag för längesedan slutat hoppas på. Jag har ju fått höra att det inte går att bota cancern, att jag befinner mig i det palliativa skedet och att det troligaste är att jag bara har månader kvar att vänta mig.

Det kan hända att så är fallet fortfarande, ingenting är säkert, men ... tänk om det går att stoppa cancern!

Hon gav mig plötsligt så mycket hopp. Vilken underbar vändning. Vilken fin läkare! Jag kan knappt tro att det är sant. Tänk om jag ändå ska få leva ....