När det under det senaste året så småningom börjat gå upp för mig att jag aldrig kommer att bli frisk, kom tankarna på vad jag vill göra medan jag fortfarande kan. Inte så att jag ska "hinna med" så mycket som det bara går, men ändå tankar på vad som skulle kännas meningsfullt på det ena eller andra sättet.

Jag kom fram till att det var viktigt att inte stressa fram något utan att ta det lugnt, sköta om mig, vara tillsammans med mina nära och kära, njuta av det som är fint i livet och att försöka ha lite roligt. Vid något tillfälle i vintras kände jag att jag ville resa norrut för att se norrsken. För trots att jag är uppvuxen i Sundsvall (som ändå ligger i Norrland) har jag i hela mitt liv missat att se norrsken. Vi tittade därför på resor, men det visade sig bli väldigt dyrt med tåg, hotell och utfärd, och dessutom var det ju osäkert om det skulle vara klart väder, och jag kände mig rätt så trött av värk och sjukdom, så ganska snart la vi ner planerandet.

Jag hade precis lämnat drömmen om norrsken - då bestämde sig norrskenet för att komma till mig istället! Jo, härom kvällen böljade det i mörkret, som om någon målade penseldrag i mjölkvitt över hela himlakupolen. Jag behövde inte resa någonstans. Det här utspelade sig alldetes utanför min dörr. Som ett litet underverk. Inte så färgstarkt som på annat håll, men helt fantastiskt.

Och det är tätt med underverken i min lugna värld. Idag var det solförmörkelse! Jag kunde inte låta bli att titta mot solen, trots risken för att bränna hornhinnan. Bakom molnen såg jag hur solen förvandlades från rund till en liten skära. (Jag tittade bara då och då och inte hela tiden.) Ja visst är det förunderligt vad naturen har att bjuda.

På bilden syns min första blåsippa som jag hittade i skogen igår. Våren kommer sakta, sakta. Jag går mina promenader med hunden på vägarna och i skogen och ser tussilago och videkissar, hör de högljudda gässen och lärkans försynta drillande. Vårtecknen är lika efterlängade varje år, men idag - på vårdagjämningen - kom snön och täckte över allt. Allting är skört.

Jag gläds även åt annat än underverk. Särskilt glad är jag att jag fått bättre nattsömn!

Jag kan inte ligga, eftersom tumörerna i min lungsäck klämmer och smärtar, därför måste jag sova halvsittande. Hittills har jag bullat upp med massor av kuddar i sängen, men nu har jag fått bättre hjälp. En sjukgymnast och en arbetsterapeut har hjälpt mig med att fästa ett elektriskt hjälpmedel på min madrass i sängen. Det är en anordning som gör att jag kan fälla sängen i olika lägen mellan sittande och liggande. På så vis kan jag halvligga och sova.

    (Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Annars kämpar jag på med min värk. Jag höjer Dolcontindosen (långtidsverkande morfin som jag tar morgon och kväll) och likaså höjs vid-behovs-doserna av Morfin meda kontinuerligt. Det känns ändå som om jag närmar mig ett läge där jag hittar rätt doser så att jag snart ska kunna bli smärtfri.

Jag har just nu ett stort behov av att ordna upp och städa. Ett tecken på att jag mår lite bättre är att jag får energi att fixa lite här hemma. I går sådde jag kryddväxter och grönsaker som senare på säsongen ska ut i växthuset eller i trädgården och i dag har jag planterat om alla mina krukväxter.

Nu är det fredag kväll och jag vilar i soffan. Hoppas på en lugn och skön helg för oss alla!