Det är riktigt kallt och vintrigt nu. Minus elva grader Och härligt vitt överallt ute. Jag var i skogen med Valle på eftermiddagen och han njuter så av snön och av kylan, medan jag fryser. Jag försöker gå på i rask hastighet, för att hålla värmen. Valle stannar däremot gärna och nosar och rullar sig och "snöbadar". Det verkar klia skönt i pälsen när han rullar sig och han blir ju ren och fin av att dyka ner i det vita.
Katten Amber är däremot av det frusna slaget. Hon springer ut och stannar ute bara en liten stund och blir så nöjd sedan när jag släpper in henne i värmen igen. Hur som helst är jag glad åt att ha hund och katt som sällskap.

Det är lycka det!

Å, så jag gruvar mig när det är dags för mammografin. Och sedan grimaserar jag stort, där jag står med bröstet fastklämt mellan de hårda plastplattorna i röntgenapparatern. Sköterskan är lätt på hand och föser mjukt upp mitt lilla bröst i exakt rätt läge. Sedan klämmer hon åt, allt vad hon kan, vrider två steg till på ratten och aj! Jag håller andan ... Aj, aj! Jo det gör ont. Men det är väl klart att jag står ut med det. Nu är det gjort! Det har tagits bilder på högra och vänstra bröstet - från sidan och uppifrån. Om två veckor vet jag ifall jag har bröstcancer också, ovanpå tarmcancermetastaserna. Det är ändå bra att veta!

Apparaten är från 2009 får jag veta medan jag tar på mig kläderna, så det är en gammal bekant. Fort och lätt gick undersökningen och sköterskan är van. Hon och apparaten ser förmodligen redan nu om det växer något suspekt i brösten, men innan jag får veta vad hon ser, ska två läkare bedöma bilderna. Jag undrar hur många av de undersökta människorna på en dag, som kommer att få brev med besked om misstänkt bröstcancer i brevlådan ...