Rosorna i min trädgård, de blommade alla så mirakulöst förra sommaren. Som om de ville ge av sitt allra sista, allt de någonsin hade. Gammeldags rosor av olika sorter, buskar med 2,5 meter i diameter och en underbar Louise Odier som klättrade upp ett par meter på spaljen invid husväggen. Några har klarat sig, men många av dem ser helt döda ut i år. Jag undrar om de blommade ihjäl sig.

Men idag hittade jag nya skott vid marken på en av de, som jag trodde, helt döda rosorna. När jag klippt undan alla stickiga grenar, fanns där nytt liv. Vilken glädje.

Man får aldrig sluta hoppas!

 

Eva

27 maj 2013 20:31

Så sant så! Och va´roligt! Jag gläds med dig!
Kram :-)

Helena Lundbäck

27 maj 2013 20:40

:-) Kram tillbaka!

 

Emma

28 maj 2013 09:56

Berördes av den här texten.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...