Långt innan UCC (Uppsala Cancer Clinic) öppnade i augusti 2012, visste sjukhusledning och politiker om att specialistkompetensen för operationer av bukhinnecancer, skulle försvinna från Akademiska och flyttas till UCC. Trots detta stod man som frågetecken när det hände och vägrade sedan remittera bukhinnecancerpatienter till UCC, så att de skulle kunna få rätt vård. Och det är idag hela nio månader sedan jag skrev min debattartikel i UNT, där jag undrade hur landstinget tänkt lösa vården för bukhinnecancersjuka i Uppsala län efter öppnandet av UCC. I den artikeln skrev jag bland annat:

"Ska jag och mina medpatienter stillatigande avvakta medan ni förhandlar och funderar och har semester och våra tumörer växer och vi köar för vår död? Eller kan ni äntligen skriva ett avtal så att vi patienter i Uppsala län, med cancer i buken, får en chans att opereras och kämpa vidare för att leva?"

Många har sedan i debattartiklar, nyhetsartiklar, radio- och tv-inslag fortsatt kommentera frågan om det avtal som ännu inte har tecknats. Trots att det ett antal gånger, föresvävats att lösningen varit nära, finns inget avtal, och sjuka i Uppsala län får inte den vård som de bör få. (Läs mer under kategorierna media, debatt ochh Uppsala Cancer Clinic på denna blogg.)

I dagens UNT lyfter Bo Sandhagen frågan igen. Läs hans artikel: Skriv avtal med UCC snarast, där han bland annat påpekar att det bara är 900 meter mellan UCC på Samariterhemmet och Akademiska sjukhuset. Man kan verkligen, liksom han gör, undra varför den sträckan skulle utgöra ett problem och varför det påstås från sjukhusledningens håll att UCC måste ligga på Akademiskas område. Och vad som egentligen hindrar parterna från att teckna avtalet, så att patienterna får den vård de ska ha.

Det är ett mysterium detta, att lösningen dröjer så länge!

I TV4 imorse på de lokala nyheterna, visades ett inslag om en ny rapport som visar att den operationsmetod man använder på Uppsala Cancer Clinic (UCC), vid behandling av cancer i bukhinnan, ger mycket goda resultat. Detta har ju även tidigare forskning visat. Nu rekommenderar också Socialstyrelsen metoden, där det ingår att skölja med varma cellgifter direkt i buken, framför annan behandling. Se nyhetsinslaget här.

Vad jag undrar över är sammanfattningen, kring riskerna och dödligheten, som görs i inslaget. Om det är kopplat till någon speciell klinik eller till alla sjukhus som använt sig av denna metod. Förhoppningsvis kommer det mer information senare.

En reflektion jag återigen gör, är att jag är full av tacksamhet att jag fick opereras och behandlas av det skickliga teamet på UCC. Och att jag är så glad att jag mår såpass bra nu, snart sju månader efter den stora operationen som räddade livet på mig.

Förra året på skärtorsdagen, var vi på väg för att fira påsk på Öland. Jag hade längtat efter att bli så frisk att jag kunde åka - hela vintern hade jag ätit cytostatica efter min tarmcanceroperation i oktober 2011. Nu var jag ganska pigg och förväntansfull. Det skulle bli så kul att åka ner och träffa alla släktingar och vänner på Öland. Men jag fick åka ambulans till akuten på Kalmar lasarett istället. Magsmärtorna var förfärliga och gick inte över förrän jag fått morfinsprutor. Jag fick ligga kvar över natten tills värken klingat av. De trodde att det kunde varit ett tarmvred som sedan gått tillbaka ....

Långt senare, efter flera månader och många fler ambulansfärder till akuten, kom slutligen den korrekta diagnosen:  tarmcancermetastaser som växte och tryckte i hela bäckenet och buken. Du kan läsa om min sjudomshistoria här: Så här var det för mig när jag fick cancer.

Den 12 september 2012 opererades jag av Haile Mahteme och hans team på Uppsala Cancer Clinic. Två och en halv kilo tumörer togs ut, och jag återhämtade mig under hösten och vintern. Nu - denna skärtorsdag - är jag frisk igen. Så vitt jag vet. Är det inte alldeles fantastiskt?

Skärtorsdag imorgon igen. Och vi är på väg att fira påsk på Öland.

Den här gången hoppas jag att det blir en riktigt glad påsk.

Hälso- och sjukvårdsstyrelsen har haft sammanträde i Uppsala läns landsting igen. Och frågan om samarbete mellan Akademiska sjukhuset och Uppsala Cancer Clinic (UCC) var uppe igen. Och fortfarande finns ingen lösning, men nu ska man anlita en konsult ... igen!

Här rapporterar P4 Uppland: Nytt försök att få avtal med cancerklinik.

I UNT publiceras idag en insändare av av Rolf Jonsson, där han lämnar en kommentar till Ismail Kamils insändare häromdagen. Rolf Jonsson skriver "Att sjukhuset får dålig PR är naturligt med tanke på vad som sker med UCC". Han avslutar sin insändare med:

" ... Haile Mahteme räddade mitt liv när allt hopp egentligen var ute,

Ge honom och UCC arbetsro!"

Jag håller med honom och vill också att UCC ska få slippa alla onödiga konflikter och skenförhandlingar och istället få remisser och jobba med det de ska - att rädda liv.

Att få fortsätta leva denna soliga helg är en fröjd. Jag har varit ute och åkt skidor i solen och Valle har sprungit med över de snötäckta åkrarna. Det känns så skönt att kunna göra såna härliga utflykter, att få röra sig, skratta och leva! Jag är en av dem som räddats till livet från en annars säker död. Vi är många patienter som fått leva vidare, tack vare Haile Mahteme och hans team. Jag hoppas att politiker och sjukhusledning på Akademiska äntligen kan förstå det, så att  ALLA som behöver en liknande livräddande operation ska få det och remitteras till UCC - Uppsala Cancer Clinic - där de är bäst på att göra dessa operationer.

Läs Rolf Jonssons insändare här: UCC räddade mitt liv.

Igår sände TV4 detta inslag: Politisk oenighet kring UCC. Ismail Kamil (fp) reagerar på signaler. Se och begrunda!

Igår var det en solig och blåsig dag. Snön smälte, centimeter för centimeter och videkissarna tittade nyfiket fram. Själv kunde jag inte låta bli att snedda över de snöiga åkrarna för att få känna solen i ansiktet. Hundarna fick ta i där de sprang fram i snön och snart pulsade jag själv, då skaren inte alls höll och efter en stund blev skorna ganska blöta.

Idag har det varit lika soligt och vackert, men lite lugnare med vinden. I UNT publicerades en insändare av folkpartisten och riksdagsledamoten Ismail Kamil, UCC-affären ger Akademiska dålig PR.

Han skriver bland annat: "Det är inte etiskt försvarbart att neka patienter bästa möjliga behandling. Det är dags att remittera patienterna med omedelbar verkan till UCC i avvaktan på en långsiktig lösning. Vi ska vara tacksamma och stolta över att kunna ta doktor Haile Mahtemes och UCC-teamets tjänster i anspråk. Det är dags att släppa prestigen och sätta patienten i centrum."

Ja. Nog är det dags ...

Jag har varit i Malmö över helgen och haft en fin vårhelg och paus från vardagen. Har suttit på tåget hela eftermiddagen och kom hem sent på söndagen och ser att det är dags att uppdatera bloggen på nyheter från media.

Den 1 mars skrev Vivianne Macdisi (S) en insändare som kommentar på Ludvig Larssons insändare den 24/2. 
"Min uppfattning är att människor inte ska behöva finna sig i att sjukvårdspolitiker skapar sådan oreda på Akademiska att liv sätts på spel!" skriver hon och avslutar sin insändare med en önskan om att uppmuntra "UCC-kirurgen Haile Matheme och hans fantastiska personal att komma tillbaka till sjukhuset och att ansvariga politiker tar ett helhetsgrepp för att förbättra situationen på sjukhuset för både patienter och personal. Vi ska utveckla och inte avveckla Akademiska!" Läs hennes insändare och kommentarerna på den här: Förödande politik får specialister att lämna sjukhuset.

En insändare i UNT idag, av Harald Nordlund ifrågasätter hur landstinget agerar i förhandlingarna med UCC: "Landstinget är svårbegripligt". Han menar att det är tveksamt om förhandlingarna går rätt till.

Och UNT-journalisten Lennart Lindström skriver artikeln "Förhandlingar med cancerklinik pågår", eller som den heter i nätupplagan - Dödläget kan lösas. Även Radio Upplands Upplandsnytt hade en nyhet om Uppsala Cancer Clinic idag: Cancerklinik kan få samarbete med Akademiska sjukhuset. Här verkar det åter som om en lösning är på väg.

Enligt media pågår alltså förhandlingarna igen. Vi får se vad det blir av det hela. Fortfarande hoppas jag att det ska gå snabbare! Det är oerhört pressande och ångestfyllt för de patieneter med anhöriga som väntar på hjälp!