tursomentokig

Inlägg publicerade under kategorin Operation - före, under och efter

Av Helena Lundbäck - 16 september 2012 14:11

Själva OPERATIONSDAGEN och stunderna därefter på uppvaknandet (jag har opererats för bukhinnecancer) finns skildrade i ett tidigare inlägg av min man Peter och i ett inlägg av mig. Så småningom ska jag berätta om exakt vad som tagits bort vid operationen och hur det gått till, men det får bli efter att jag haft min stora operationsgenomgång med Haile Mahteme. (Än så länge har jag bara spridda fakta klart för mig.)


Nu ska jag försöka dra mig till minnes vad som hänt dag 1, 2, 3 och 4 efter operationen:


DAG 1 (torsdag den 13 september)
- Jag låg kvar på intensiven och fick fortsatt full uppmärksamhet med inställning av bedövningsdos och smärtlindring, samtidigt som alla värden kollades upp kontinuerligt. Till en början såg det ut som om mina levervärden var dåliga, men det visade sig senare att de blev bättre och bättre, så troligen hade de första värdena uppkomit av det stora tryck som en av tumörerna plågat levern med. Blodtrycket var riktigt lågt och jag hade feber, men det var vanligt efter operation och ingenting lämnades åt slumpen. Mina "påsar" från dränagen och katetern kollades och tömdes och jag låg bara och vilade.

Nej, jag vilade inte bara. Jag satt faktiskt på sängkanten redan den första dagen. Jag t o m stod upp på golvet och trampade på stället! Allt för att inte få blodpropp. Och så blåste jag i min pipa regelbundet för att stärka lungor och andning.

DAG 2 (fredag den 14 september)
- Jag låg kvar på intensiven. Samma kontroller som tidigare, men två av dränagen där det inte runnit ut något särskilt, "backades" lite och kunde tas bort framåt kvällen. Några nålar plockades också bort och jag kände mig lite friare. Kunde ut och gå lite några gånger, fick äta flytande (näringsdrycker och te) och fick flytta in på eget rum frampå kvällen.

  DAG 3 (lördag den 14 september)
- Jag vaknade på eget rum och fick äta mat för första gången. En minimal portion pasta, där jag fick plocka bort en del av grönsakerna i såsen. Fortsatte "motionera i korridorerna". Tredje dränaget backades och drogs senare ur. Men det fjärde fick sitta kvar, eftersom det fortfarande rinner ur det.

DAG 4 (söndag den 15 september)
- Jag ligger på eget rum. Fick börja dagen med en efterlängtad dusch! Den slog det mesta hittills! Vilket välbefinnande! Jag är nu helt feberfri och de flesta övervakningsinstrument är nu borta och jag sitter kopplad till bara ett dränage i bäckenet, kateterpåsen från urinröret, droppet via epiduralen i ryggen och nu finns bara en nål med en stängd slang kvar i venporten, för säkerhets skull. Min smärtlindring har minskats lite. Jag har under dagen suttit uppe långa stunder och traskat omkring fritt utan gåstol, ätit alla måltider och druckit gott kaffe ur automaten i dagrummet.

Så man kan säga att jag återhämtar mig rekordsnabbt på ett plan, men jag är också oerhört trött på ett annat plan och slocknar rätt vad det är som en klubbad oxe. Sömnbehovet överfaller mig akut.

Sov gott!




Av Helena Lundbäck - 12 september 2012 20:00

 

Hej! Jag lever, jag lever!!!! (Och nu är magen platt och 2, 5 kg tumörer + några organ utplockade.)

 

Här ligger jag kopplad med allehanda slangar (4 dränage i buken, sond genom näsan, urinkateter, epiduralkateter i ryggen som tillför smärtlindring och bedövning, infarter för dropp etc på händerna och i halsen, blodtrycksmätare i handleden, EKG. Och med klämma på fingret som mäter syresättning och annat som mäter andra saker. Sedan blir jag förstås uppvaktad med penicillinsprutor, blodförtunnandesprutor, termometer i örat och annat smått och gott hela tiden.  Förmodligen har jag glömt något viktigt!Läkare och IVA-sköterskor passar upp och kollar och pratar med mig.

Här är i alla fall patienten i fokus vill jag lova!

   

Kirurgerna Ilvars Silins (gynkirurg) och Haile Mahteme kommer ut och hälsar på mig på Intensivvårdsavdelningen där jag ligger när jag vaknat. Operationen har gått riktigt bra! De är så nöjda och glada att sjukdomen gick att bränna, plocka och skrapa bort på alla angripna ställen. Sedan har min buk fått en megastor chock med cytostatika direkt i bukhålan, innan jag syddes ihop igen. 

Jag somnar snabbt igen. Tröttheten är stor och när jag är vaken är jag än så länge milt euforisk.

På benen har jag vita, läckra stödstrumor och ovanpå dem blå pulserande tryckförband som håller blodcirkulationen igång.

Detta så länge om själva operationsdagen.

Av Helena Lundbäck - 12 september 2012 19:14

Efter morgonens förberedelser rullades Helena in till narkos och operation 07.20 Jag vinkade av henne med ett "vi ses" och fördrev sedan dagen med barnbarn och konferens. Det blev den mest nervösa dagen i mitt liv..Doktor Haile Matheme ringde sedan upp mig klockan 15.10 och sa "Peter, det har gått riktigt bra!". Jag kan inte med ord beskriva den känsla som kom över mig. Eufori är väl det närmaste jag kan komma på! Operationen gick mycket snabbare än vi hade kunnat tro och som sagt mycket bra.15.35 var jag på plats hos Helena på UCC. Hon hade precis blivit väckt ur narkosen och såg oförskämt pigg ut. Det vill säga, om man bortser från de åtta slangarna för olika ändamål och syrgasmasken. Sen har vi hunnit prata om dagen och glatt oss enormt tillsammans. Vilken underbar personal och vilket fantastiskt bemötande! Vi är trygga i deras händer./Peter, Helenas man.

Av Helena Lundbäck - 11 september 2012 22:30

Nu ligger jag nyduschad i sjukhusbädden på ett eget fräscht rum på sjukhuset. 


Jag har under kvällen sysselsatt mig med att skriva, se på tv och lösa korsord och så har jag blivit stucken i några gånger. Dels för blodprover, dels för att få blodförtunnande. 
Eftersom jag ska opereras imorgon har det bara varit flytande föda hela dagen. 


Jag känner mig mycket lugnare nu än på hela sommaren. Nu är jag äntligen framme vid mitt mål - jag ska få den vård jag kämpat för att få. Hoppas att allt går bra.


Imorgon bitti blir det ny dusch och antibiotika och lugnande medicin. Min man kommer förbi och önskar god morgon och lycka till och sedan rullas jag in för förberedelser inför operationen. Det blir färmodligen en hel del oro för mina anhöriga, medan jag sover gott under operationen. 


God natt och på återhörande! 


När jag blivit tillräckligt pigg skriver jag nya rader här, men det lär dröja ett tag. Min man Peter kommer att uppdatera bloggen tills vidare.

Av Helena Lundbäck - 6 september 2012 17:12

   

Mitt första besök på Uppsala Cancer Clinic idag. Redan i väntrummet känns det välkomnande. Och bättre mottagande kan man inte få som patient - kirurg, sjuksköterska, sjukgymnast, stomispecialist, operationssköterska, narkosläkare, vd, undersköterska .....


ALLA hälsar och sitter i tur och ordning ner och samtalar med mig och min man och tar sig tid att förklara och svara på våra frågor. Jag har fått se ett av de fina enkelrummen och skymtat operationssal och intensivvård. Allt i ett litet format men så väl anpassat till verksamheten. Jag känner mig så trygg man kan bli inför operationen.



På tisdag kväll nästa vecka ska jag vara på plats och  tas emot av personer jag nu redan pratat med och lärt känna lite. Och på onsdag om en vecka blir det operation.


Jag gör mig beredd.

Av Helena Lundbäck - 5 september 2012 07:52

Nu har vi bestämt oss. Vi tackar nej till operationen i Frankrike och lånar istället ihop pengar för att jag ska kunna opereras i Sverige. Det blir för jobbigt för mig och hela familjen att vara borta i Frankrike så länge. Jag behöver det stöd jag kan få här hemma. Så nu får jag opereras i nästa vecka. På UCC - Uppsala Cancer Clinic.


Gissa om jag är glad!


Här är en artikel i UNT idag: Väljer att betala operationen själv. Nyss ringde Radio Uppland också och sände en direktintervju i sitt morgonprogram P4 Morgon Uppland. Här hittar du ljudklippet. Klockan 07:30 - 08:00 är det du ska klicka på. Spola sedan fram till 13:08, så börjar intervjun!


Nu ska jag åka in till Akademiska sjukhuset i Uppsala och ta ett EKG och göra en PET FDG-undersökning under några timmar. Dricker vatten för fullt inför undersökningen.

Av Helena Lundbäck - 3 september 2012 13:22

Jag sitter nu på röntgen på Akademiska sjukhuset och väntar på att få komma in. (Har väntat 40 minuter över utsatt tid ...) 


Idag har jag inte tillåtelse att äta fast föda, så näringsdryckerna jag fick av dietisten i somras, har kommit väl till pass. Snart ska jag bjudas på drycker inför datoromografin. I två timmar ska det drickas kontrastmedel!


Under tiden får jag försöka lista alla konsekvenser av att jag ska skickas utomlands. Det är en hel del som ska ordnas. Och för att jag ska kunna beställa och planera allt måste jag veta om eftervården (efter operationen) ska ske i Frankrike eller i Uppsala. Det är stor skillnad för mig och min familj om det blir tre veckor eller två månader borta från hemmet! 


Jag gör ett försök med listan:
Min mans jobb (han måste planera för ersättare)
Vem/ vilka  kan ta  hand om hunden?
Boende - hotell eller lägenhet
Packning - för hur länge?
Mobiltelefoni och internet på sjukhus och i det tillfälliga boendet
Tolk
Pengar - hur mycket ska jag lägga ut för?
Boka flygbiljetter
Boka Sjukresetaxi
Översätta alla papper jag fått från sjukhuset i Frankrike (om diet veckan innan, hur jag ska göra inför och under sjukhusvistelsen + info om sjukhuset och vården)
FK - söka tillstånd för utlandsresa så att jag får behålla min sjukpenning
FK - lämna in papper om närståendepenning så att min man får ersättning den tid han inte kan jobba
Eftersända post
Göra uppehåll med tidningar
Be någon vattna blommor
Be någon klippa gräs


Listan kan göras längre ...


Men nu måste jag försöka få kontakt med de läkare här på sjukhuset som ska besluta var eftervården ska ske. Och med administratören som ska besluta kring allt som har med pengar att göra. Och med PET-CT-röntgen, så att jag får min tid som jag ska ha denna vecka. Och ordna EKG.


Det blir en tuff vecka detta.

Som ett heltidsjobb nästan det här med att vara cancersjuk! 

Av Helena Lundbäck - 1 september 2012 11:15

Gårdagen var fullmatad. Vilken fredag!

Vaknade ganska stel efter en lång natt i en hård hotellsäng, men det kändes lite bättre efter en varm dusch. Fransk frukost bestående av en bit baguette med marmelad, ett glas juice och en kopp kaffe hjälptes upp på hotellrummet med äpple, vatten och banan som vi handlat igår kväll på Lidl, nära hamburgerstället'


(Klicka på de små bilderna, så blir de tydligare.)


Det regnade till och från, men som tur var höll det uppe när vi promenerade till sjukhuset, efter att ha checkat ut på hotellet. Vi var i god tid för att hinna med alla anmälningsrutiner och jag fick hacka mig fram på min usla franska, eftersom ingen sköterska eller sekreterare kunde engelska. Det var en hel del papper som skulle fyllas i och etiketter som skulle tryckas ut. 

Läkartiden var satt till 12.10 och vi satt på plats i det slitna väntrummet, men efter en halvtimmes väntan, hänvisades vi vidare att vänta drygt en kvart ytterligare, på två stolar utanför doktorns rum. Jag tappade en hel del energi där, men genast jag fick träffa professor Oliver Glehen, kändes det bättre. Han var vänlig, talade engelska och han sa att han skulle försöka bota mig


Tyvärr hade han inte fått alla resultat från röntgen och undersökningar skickade från Sverige, men han undersökte mig och jag fick berätta vad jag visste om mitt tillstånd.


Läkaren ville också ha ny röntgen och EKG så snart som möjligt och om det visar sig att jag har svarat bra på cytostatikabehandlingen som gjorts  i sommar och allt ser ok ut, kan han operera mig som planerat. Han berättade att det kan bli två eller tre veckor på sjukhus och därefter ville han att vi skulle stanna en månad eller mer i Frankrike, för att han skulle kunna göra efterkontroller. 


Detta var ny information för oss. Det betyder ju att vi måste tillbringa en stor del av hösten utomlands. Nu gäller det att skaffa hundvakt, någon som vattnar blommor och ser till huset hemma, ordna med post och sedan fixa bra boende och allt annat praktiskt i Frankrike!


Det första beskedet vi fick, var operation i oktober och först en ytterligare cytostatikakur. Men innan vi var klara med all planering hos sekreteraren, kom läkaren in och meddelade att en operation blivit inställd den 19 september, så jag kunde få den tiden istället. Det kändes bra! Att slippa fler kurer. 


Nu blev det bråttom med att planera om alla undersökningar inför operationen. Till sist blev det bestämt att jag ska finnas på plats redan den 13 september, för att de ska hinna med allt. Det är bara två veckor dit!


Jag fick en bunt med papper att läsa igenom innan jag ska tillbaka (allt på franska!) och två lådor näringsdryck som jag skulle ta tre om dagen i sju dagar innan inläggning. (För att inte flygplatspersonalen skulle protestera mot detta extra bagage, förseddes vi  med ett stämplat recept från professorn och ett  intyg från sjukhuset.)


Sedan blev det stressigt värre med väntande taxi och en massa strul med administration vid kassan där jag skulle betala för konsultationen. 


Full fart till flygplatsen St Exupery och så flyg till München och därifrån nytt flyg till ett regnigt Arlanda.  Sjukresetaxi väntade på oss och körde oss ända hem till dörren. Tack för det! 


Trött och lite omskakad måste jag nu försöka smälta all information jag fått och lugna mina känslor. 


Det ska nog gå bra det här ...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2017
>>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards