Ibland känns det alldeles särskilt i hjärtat. Som när barnbarnet under en halvtimme försiktigt stryker hunden i långa drag över ryggen och sedan i full fart springer ikapp med hunden över ängen. Å så fint att få vara med och se båda så lyckliga.

Vi har haft äldste barnbarnet på besök och han har velat arbeta. Så han har klippt gräset och grävt gropar som vi ska plantera syrener i. Under tiden har farfar målat lusthusets innerväggar. Och jag (farmor) har lagat mat och legat i sängen och vilat. Jag har ändå då och då pallrat mig upp för att gå en och annan kort promenad.

Min bror kom och hälsade på och drack en kopp kaffe. Han körde med bilen på väg upp till våra föräldrar och behövde göra en paus. Så mysigt att få träffas en stund och prata lite.

På kvällen lyssnade Peter och jag på Emil Jensen i Uppsala. Han och hans band är så duktiga på att trolla fram förståelse för stora och små frågor och musiken de gör tillsammans är behaglig!

Jag hade frågat min fantastiska hemsjukvård om de kunde komma en timme tidigare än vanligt, för att vi skulle hinna till konserten. Och de kunde fixa det. Så glad jag blev! Det betyder så mycket för mig. Men jag fick ändå snart ont i lungsäcken och hade svårt att sitta på de hårda träbänkarna. Nog märker jag att jag är sjuk allt oftare! Cancern besvärar mig!