Själv har jag många gånger trott att livet ska ta slut när jag blev 54, sedan 55, kanske vid 56, eller 57, säkert vid 58, eller vid 59 år. Och nu närmar jag mig hela 60 år i februari nästa år. Jag kanske får tänka att allt över 60 blir bonus. Med en dödlig sjukdom i kroppen är det ju konstigt om jag får leva längre och förunderligt att jag lyckats leva så länge som jag faktiskt har gjort.

När cancern först upptäcktes var jag bara 53 år och när den sedan utvecklade metastaser i snabb takt, var det inte så konstigt att vi blev skraja. Även läkarna menade att det troligaste var att jag inte hade lång tid kvar. Men så har jag haft tur och fått bra behandlingar.

Åren har gått, jag har fått leva trots sjukdomen, och nu känner jag mig inte längre ung. Så det är inte längre konstigt om livet snart tar slut. Ändå verkar det just nu inte som om sjukdomen har bråttom. Den har ändrat karaktär. Och jag kan leva vidare och ömsom sörja och lida av smärtan, ömsom verkligen fortfarande njuta av sommardagar med ljumma vindar och sol. Det är vackert och skönt.

Visst finns det orosmoln, förutom min egen sjukdom har jag andra närståendes hälsa att oroa mig för, men jag väljer, så mycket jag kan, att fokusera på det positiva. Som att jag fått vara tillsammans med först två och sedan ytterligare två barnbarn nu, fredag och lördag. Så underbart med barn som gungar i hängmattan, kastar frisbee, leker kurragömma och springer i sommargräset. Vi har firat att sommarlovet börjat, med chokladkaka, fruktsallad, rabarberpaj, grädde, vaniljsås och glass i olika smaker.

I slutet av veckan ska äldste barnbarnet komma tillbaka och bo hos oss i några dagar och om en månad kommer familjen med de tre barnbarnen som bor i Småland. Eftersom vi inte kan träffas så ofta, hoppas jag att de kan stanna lite längre och bada här i dammen, åka på utflykt till havet och leva lite lantliv med oss. Men vi får se vad det blir för väder, vad jag orkar och hur det blir.

Just nu sitter jag med Valle i skuggan på trappen och Peter klipper gräset på vår stora tomt. Vi har hängt tvätten och den torkar fint i sol och vind. Jag lyssnar nu till alla fåglar som försöker överrösta gräsklipparen. Snart ska jag lägga mig i vilstolen med filtar och kuddar så att min rygg får vila och jag ska försöka ge plats åt mina lungor som känns hoptryckta när jag sitter.

Ha en fin söndag alla! Det är underbart med sommar!