Jag tycker att jag inte orkar. Jag undrar hur jag över huvud taget ska orka leva detta liv med sjukdom. Jag tänker att livet är för jobbigt.
Idag pratade jag med en kurator om min brist på ork och min sorg över förlorade förmågor. Jag berättade att jag blir trött av minsta lilla, att jag har ont och gråter, att ingenting fungerar som förr. Och bara en vardaglig men viktig sak - jag kan inte ha klänning på mig längre - jag som älskar tunikor och klänningar. Med smärtpumpen på magen fungerar det inte.
Alla klänningar har jag nu packat ur garderoben och ner i en stor plastkasse. Jag bad min dotter att titta om hon kunde ha någon av klänningarna och som tur var kunde hon det. Hon valde ut ett tiotal tror jag.
Det var bra, men livet är ändå så tufft. "Tillåt dig att känna dig trött!", sa kuratorn. "När livet är för svårt så får du hitta något du mår bra av! Fly din verklighet - läs och se filmer och serier!" Vilken bra idé! Jag kan unna mig det. Jag får det! Och jag tror att hon har rätt. Jag ska inte kämpa hela tiden. I alla fall inte just nu. Jag måste vila. Visa andra att jag inte orkar slita så.
Och det var vad hon också sa: "Visa att du vill bli omhändertagen!"
Idag har jag vilat hela dagen. Först nu fram på kvällen tog jag en liten promenad. Och då såg jag blommande hägg och förgätmigej.
Britt-Marie
22 maj 2017 22:39
Hej Helena ! Tänker ofta på dig och din svåra kamp mot denna hemska sjukdom. Det är ett omänskligt lidande du har och ändå orkar du skriva. Skönt att du kan gråta och visa din sorg för andra det behöver man för att inte fastna i sig själv. Kunde själv inte gråta när sonen dog, det tog ett halvår innan jag grät och då kom allt på en gång. Njut så gott du kan av din tid då du mår lite bättre. Kramar ❤❤
Annika
23 maj 2017 11:19
Hej Helena!
Vilken underbar kurator du har, hon har redan sagt det jag skulle skriva.
Släpp fram de som vill hjälpa dig.
Sorgen och glädjen går hand i hand. Glöm inte att änglarna alltid finns hos dig, även om du känner dig ensam i detta jobbiga du går igenom.
Det är svårt för många att skriva när det känns tungt, men det är det som känns äkta och berör oss som mest. Du berör.
Skickar dig en solig kram från ett vackert Värmland!
Anna
23 maj 2017 19:15
Vila och ha det skönt i vårsolen, njut av grönskan och gör det du gillar mest då du orkar. Många kramar 💖
Caroline
23 maj 2017 21:33
Hej Helena
Det gör så ont att läsa om din smärta och allt vad cancern gör med din kropp, din själ och mot dig och dina anhöriga. Min pappa har ändtarmscancer i stadie 4 och jag är livrädd. Rädd för att tappa allt hopp när jag vet hur statistiken ser ut. Rädd för att förlora honom och för att han ska få lida. Att du skriver har blivit så viktigt för mig. Det är det inte många som gör men oj vad jag som anhörig behöver det av någon anledning. Jag önskar jag kunde ge dig något tillbaka, jag önskar jag kunde göra så att du orkar och får energi igen, slapp ha ont, slapp ha cancer. Jag är inte bra på att skriva och kanske är det märkligt att skriva till en främling men på något sätt är det viktigt att låta folk, dig få höra detta. ATT du skriver och delar med dig betyder något, för många av oss. Det du gör är otroligt viktigt och fint. Jag önskar som sagt bara jag kunde ge dig något tillbaka. Jag kommer att fortsätta läsa det du skriver även om det gör ont i mig. Jag önskar dig all energi och kraft, kämpa vidare är du snäll, du behövs, du gör skillnad, du betyder något. / C
Martina
23 maj 2017 22:25
Kram ❤️ Tänker på dig och Peter; ni är goa och fina människor ❤️ Mötet på Gotland med er båda är ett fint minne! Gör mig ont att höra om all din smärta 🌸 Många många kramar från Martina och Claes 💜 Kram till Valle också 😘
Helena Lundbäck
25 maj 2017 00:54
Tack snllaa ni. Ja visst hade vi det fint på Gotland! Så mysigt och roligt. Kram till er med!
Maggan
24 maj 2017 08:57
Hej Helena.... Att fly var ett bra tips från din kolla kurator Jag flyr ofta till serier och in i böcker och glömmer verkligheten för en stund Att leva sig in i någon annans liv är en bra medicin Försök att njuta av det vackra försommarväder, fågelsång och allt som växer i naturen nu Men så bra att du skriver om dessa känslor av sorg och saknad .Att genom att skriva om det onda och bearbeta det Få ur sig det som gör ont . En varm kram o tankar till dig från Maggan
Helena Lundbäck
25 maj 2017 01:00
Ja det är det jag har bloggen till - att skriva av mig och att formulera de tankar som far förbi. Ibland blir det svart kanske men sedan kan det vända igen. Ha det fint!
lena
24 maj 2017 17:36
Hej!
Jag tänker på Dig, och hoppas att Du får njuta av naturen nu, trots alla besvär.
Men jag undrar över om du har för lågt blodvärde? Kanske beror det på järnbrist ? man blir ännu tröttare av det.
Kanske blutsaft skulle i så fall göra dig piggare?
Önskar Dig allt väl bara!
MVH.
Lena.
Helena Lundbäck
24 maj 2017 21:05
Tack för omtanken!
Jag tror inte att tröttheten beror på det. Mina värden har varit bra. Det är snarare alla mediciner jag tar samt sjukdomen själv som gör mig trött. Ha det bra, Lena!
Maggan
25 maj 2017 09:20
Hej igen Helena...jag vill rätta mitt inlägg enl. ovan rad 1, vet inte varför det blev så dumt. Skall vara din kloka (inte kolla) kurator. Hoppas du får några fina stunder i helgen. Kram Maggan
Helena Lundbäck
25 maj 2017 13:04
Ingen måste (kan) vara felfri. Och det blir lite tokigt ibland när man skriver på datorer och paddor och mobiler Man får vänja sig ... Ha det gott!
Karina
29 maj 2017 04:52
Vill bara skicka Styrke kramar till Dig❤💚💙💛💜hoppas du inte har allt för ont.. /Karina