Jag har blivit så stresskänslig igen. Det ska jag försöka göra något åt. Det har att göra med oron för hur det ska gå för mig. Så länge jag kan ta cellgifter och Avastin verkar det gå bra att mota cancern, men jag fasar för den dag då jag inte orkar med fler behandlingar.

Nu har jag i alla fall fått sova bra två nätter och då det känns det genast bättre. Jag ska verkligen försöka leva gott och ha det bra och roligt så mycket jag kan alla de dagar då jag slipper biverkningar. Och när jag nu får behandling var tredje istället för varannan vecka, blir det fler goda dagar.

Läkaren på onkologen ska också försöka få tag i den läkare som behandlar min vänster fot (med injektioner vid hälsenan) och höra om jag också kan få liknande behandling på höger fot. Det skulle kännas så bra om jag fick tillbaka förmågan att gå långpromenader igen. Idag gjorde jag ett försök att knata ut i skogen och (förstås) tyvärr kom värken i fötterna, mest i den högra. Det retar mig.

Och så smet Valle! Han sprang iväg och hälsade på några bekanta i grannbyn. När jag kom hem stod han och en man som tagit Valle hem, utanför vår dörr i alla fall. Tack snälla! Godhet och vänlighet är underbart!

Jag har staplat ved också idag. (Känner mig som Hulken.) Nu ska jag försöka vara "frisk" så mycket jag kan, så länge jag kan. Jag vill känna mig nöjd. Och det finns massor kvar att bära in i vedboden och stapla, så jag behöver inte gå på gym för att träna upp mig.

Efter allt slit unnar jag mig äppelpaj. Peter hade med sig en påse äpplen hem från morgonpromenaden. En annan snäll granne har lovat honom att plocka så mycket fallfrukt han vill. Härligt!

Japp. Jag spottar i nävarna och försöker känna mig glad igen. Nu ser jag fram emot en höst med många dagar utan biverkningar.

 

Maggan

3 september 2016 14:49

Fin inställning Helena....även om det finns dagar då man inte känner så. Men så viktigt att ta tillvara de bra dagarna. Skönt också med den styrketräning som finns i vardagen. Så bra det vore om du fick hjälp med din andra fot också och börja ta små promenader. Önskar dig en fin och rofylld höst...själv älskar jag hösten, den känns som "min" årstid. Jag läser din bok och förundras över ditt goda minne, men det sägs att när man väl börjar tänka tillbaka så kommer minnena efterhand. Så fin bok du skrivit. Kram från Maggan

Helena Lundbäck

3 september 2016 19:24

Tack Maggan. Kul att du tycker om boken.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...