Plötsligt svängde vädret om från mulet, mörkt och trist till gassande sol och 25 graders värme. Och jag upphör aldrig att förvånas. Livet med cancer är en resa mellan hopp och förtvivlan. Ena stunden tänker jag (i det tysta) att nu orkar jag inte längre. Ska det vara så svåra biverkningar på behandlingarna vill jag inte vara med! Snart går jag verkligen mot slutet .... (Jag har just blivit intervjuad kring hur det är att leva med obotlig cancer och stämningsläget gick mot döendemörker ...)

Och så, ett besked gör att allt vänder. Äntligen hittade jag röntgensvaret som jag väntat så på i Journalen på nätet och jag kan knappt tro att det är sant: inga metastaser har vuxit under sommaren och inga har tillkommit. "Väsentligen är status oförändrat avseende skelettmetastasering." Och det står liknande formuleringar kring lungor och buk, t o m har några metastaser krympt av sommarens behandlingar!

Så nu lever jag igen! Jag ska inte dö ännu. Jag har den helt mirakulösa egenskapen att jag vidhäftats med en stor portion tur. Jag ska inte dö ännu ....

På måndag träffar jag onkologen och hör hur hen tänker kring min sjukdom och tidigare och kommande behandlingar.

Trevlig helg alla ni som kämpar mot sjukdom och alla ni som är friska också.