Häromdagen ringde en fin vän som är "trogen", oavsett vad som sker. Hon hör av sig ofta och vi kan alltid berätta hur det är och tar oss tid att lyssna på varandra. Det betyder mycket för mig nu när jag har varit så skör. Det är gott med de där nära vännerna. Vi finns för varandra. Idag pratade jag med en annan kär vän. Vi planerade lite inför sommaren. Jag vet inte om det kommer att hålla, om jag är tillräckligt frisk då, men det var skönt att drömma lite. Och hoppas på att det ska fungera.

Och jag har glatt mig med musik! Äntligen, efter många dagar med enorm trötthet, missmod och tårar kunde jag idag känna lätthet och glädje. Så skönt! Med rätt musik i högtalaren är det som om kropp och själ också hoppar in i rätt spår. Jag ler och börjar dansa (i sittande ställning eller försiktigt i stående - på mina stela fötter) och allt blir lättare en stund. Idag var det Eva Dahlgren som hjälpte mig att må bättre.

Solen sken mest hela dagen, men det blåste kallt när vi var ute, Valle och jag. Jag kämpar på och går med mina ömmande fötter. (Lederna värker och fotsulorna svider. Jag tror att det är
ett resultat av cellgiftsbehandlingarna.) Men jag får nöja mig med kortare promenader. Valle behöver egentligen längre turer, men det kan inte hjälpas. Tur att han får de långa promenaderna på mornarna i alla fall, då husse är ute med honom.

Det blev en bra dag idag, den bästa på länge. Så skönt att jag orkade hålla mig vaken en hel dag! Och så roligt att jag kunde måla igen.

Tack för att det blev en så bra dag idag!