Jag sov länge imorse. Det har blivit sena nätter i helgen och jag försöker nu komma i balans, men det är svårt. Det pågår nämligen så mycket tankeverksamhet i huvudet. Och många känslor kommer samtidigt upp till ytan. Jag känner mig alltså rätt så skör.

Det tar också på krafterna att träffa och kommunicera med så många människor som också de har sina bekymmer av olika slag. Det jag tänker allt oftare är att det egentligen inte går att jämföra våra olika sorger och svårigheter, för det som tycks bagatellartat för mig, kan vara övermäktigt för en annan och tvärtom. Vi kan aldrig "gå in i" en annan person och tro att vi vet eller förstår hur den tänker, hur den känner och hur den har det. Kanske känner vi igen en del, men vi vet ju aldrig allt vad den andre tänker och vad och hur mycket som känns svårt och störande för den andre. Visst är vi lika varandra på många sätt, men mest av allt är vi väldigt olika. Och jag tror att vi måste försöka acceptera detta, även om det kan vara svårt.

När jag själv är tyngd av något känns det ibland som om jag inte orkar härbergera mer. Det kan bli för mycket med både mina egna och andras bekymmer. När jag själv mår bra däremot, kan jag tänka att jag ska ta i, styra och ställa och helst försöka lösa den andres problem och trösta ... Frågan är om inte det bästa jag kan göra istället är att bara lyssna och låta den andre hitta sina egna lösningar.

Ja, detta att vara människa är många gånger så svårt. Men det är spännande också. Och roligt ändå att möta andra människor och lyssna till och försöka förstå deras sätt att tänka och vara. (Tänk att vi kan vara på så många olika sätt!)

Idag gick jag runt en stund för mig själv, i trädgården och spanade i rabatterna och i trädgårdslanden. Det händer mycket här också, nu när det börjar våras så smått. Det är härligt!

Ha det skönt i vårluften! (Snart spricker rabarberbladen ut.)