Nu är det så där svårt igen. Det går knappt att dölja de bara fläckarna i hårbottnen. Men fortfarande finns det mycket hår kvar.

Så hur gör jag?

Hårspännen och diadem ...?

Eller raka av allt?

Både och. Jag har det bra och jag har det inte bra ...
Vilken vecka! Två biofilmer (Suffragette och Mustang) och två konserter (Lula Pena - fadomusik - och Lisa Nilsson) har jag varit på. Fantastiskt! Roligt! Rörande!

Och däremellan har jag sovit och målat. Jag är inte frisk, jag är inte cancerfri men jag försöker leva. Det ger energi att göra roliga saker, men det kostar på också. Jag är nöjd ena stunden och gråter hejdlöst av trötthet den andra. Och jag tappar hår. Och jag lider.

Och jag lagar mat och bakar, fastän jag inte orkar. Varje dag går jag ut med hunden. Har bestämt mig att jag måste. Jag njuter av naturen och av solen. Men jag blir genomsvettig av att gå bara några steg.

Jag är så himla trött! Ååååå ...

Resan med taxi in till stan tog tid igår morse. Chauffören måste stanna och läsa anvisningar och vi skulle stanna och ta upp fler passagerare. Jag hade behandlingstid 10.30, och när vi till sist kom fram med bilen och parkerade utanför entrén till sjukhuset, var det enligt klockan meningen att jag redan skulle sitta inne i väntrummet. Det gjorde mig stressad, så stressad att min kod till Visa-kortet helt försvann ur mitt minne. Hjärnan vägrade plocka fram den när jag skulle betala. Ändå använder jag den "jämt" och har t o m en åsnebrygga som jag kan ta till hjälp vid såna här tillfällen. Men jag hade glömt åsnebryggan också! Det blev istället så att chauffören fick hjälpa mig och det ordnade sig med betalningen efter en stund, men jag blev sen. Sköterskan inne på avdelningen lovade mig att det inte gjorde något alls. Tack för det!

Det är tröttande med behandling och som vanligt somnade jag sedan där jag satt i "cyto-stolen" under behandlingen. Efter timmarna i stolen,var jag klar på tidiga eftermiddagen och jag hann äta en varm smörgås och lite sallad i caféet, innan det var dags för taxiresa hem. Kanske är jag extra känslig, men jag blev stressad igen när taxin inte kom på utlovad tid. Jag fick ringa efter den och vänta en kvart extra innan den dök upp. Sedan skulle vi hämta upp fler passagerare och fylla bilen med. Det tog tid att komma hem också, jag mådde lite illa, tog Primperan och sov sedan en stund under hemresan och till slut kunde jag komma hem och sätta mig och måla - min nya sysselsättning. Det har jag fortsatt med idag också.

Här nedan är några av mina målarförsök. Jag är fortfarande "nybörjare" och provar mig fram med akvarellteknik och pastellkritor. Det är jätteroligt även om jag ännu inte får till bilderna så som jag skulle vilja att de blev. (Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Idag har jag inte mått lika illa som igår, men jag är trött. Det får nog bli en tidig kväll om jag lyckas somna efter all kortison.

Somnar och vaknar. Omvartannat. Jag har dålig ordning på mig själv nu. Orken har runnit ur mig och jag har fått värk i musklerna och i hälsenan igen. Alltid är det nånting. Men jag roar mig med målandet på dagarna och det gör att mitt humör är bättre än på länge.

I morgon åker jag med taxi till Onkologoska dagvårdsavdelningen igen. (Min sista behandling på ett tag,)

God natt!

Dagarna går. Jag sover bort många timmar men jag försöker också ta mig ut varje dag, en stund. Valle måste ju ha sin motion och komma ut och jag mår bättre av att röra på mig och inte bara vila och sova och sörja. Det är inget vidare väder tyvärr. Vinden är kall och det regnar trots att snö och is ligger kvar på marken. Det är bara att bita ihop och knyta huvan runt hakan.

Kortisonet och medicinerna får mig att känna mig ur balans. Vissa dagar äter jag kopiöst mycket (gärna sötsaker!) och vissa nätter kan jag inte sova trots att jag är så fruktansvärt trött.

Mycket hår sitter kvar på huvudet, men det har blivit tunnare. Det ramlar hårstrån hela tiden och det värker verkligen i huvudsvålen. Ja, nog är det deprimerande! Det krävs att jag försöker roa mig lite. Jag orkar inte ge mig iväg och vara social nu när jag känner mig så skruttig, men jag har plockat fram mina färger och akvarellblock som jag fått i present. Det är riktigt spännande att se hur det blir när jag målar och jag tillåter mig att vara den nybörjare jag är och att bli nöjd med resultatet. På bilden syns några av mina försök ihopsatta i ett collage ... (Beskurna bilder.)

Imorgon är det lördag igen och vi får besök av en av mina döttrar. Härligt!

Önskar alla en fin helg!

Idag är det en sådan dag då jag börjar gråta hela tiden. Det pirrar inuti mig - i ryggen, i lungorna, i munnen, på läpparna, i hårbottnen. Det svider i munnen, bakom örat och i näsborrarna. Jag orkar inte ta ut stegen när jag går. Handflatorna är torra. Det värker i ryggraden. Jag svettas. Jag tappar hår. Jag gråter.

Varför ska jag skriva? Hur ska jag hitta glädje? Det blåser kallt. Jag sörjer.

Hoppas på en bättre dag imorgon.