Jag var hos läkaren idag och vi konstaterade att jag behöver vila från behandlingarna med cellgifter, Avastin och kortison ett tag. Efter åtta behandlingar varannan vecka sedan den 30 november fram till nu, har kroppen tagit stryk. Som tur är har även cancermetastaserna hållts nere. Min behandling är effektiv. Ingen tillväxt nu och tumörmarkören S--CA 125 som normalt ska ligga på ett värde under 35, har krupit ner från 86, 2 till 30,7 kE/L. Jag har fortfarande metastaser i lungsäck, skelett, lever och bukhinna, men cancern är vilande just nu, vilket är bra.

Nästa steg blir röntgen om ca två månader, så får vi se om vi behöver återuppta behandlingarna redan då eller om vi kan vänta ytterligare två månader.

Jag lämnade också blodprover till forskningssjuksköterskan. Jag ingår i en grupp som behandlas med Avastin och de behöver veta mer om vilka som är hjälpta och vilka som inte blir hjälpta av behandlingarna. Hon berättade för mig att jag har gått ovanligt länge på denna behandling. Hon berättade också att de jobbar med ett annat projekt där de forskar på cancerpatienter som behandlas med medicin som riktas rakt in i en metastas och därefter själv söker upp alla liknande metastaser i kroppen. Denna medicin är ännu inte färdig och godkänd och man vet fortfarande inte vilken sorts cancer den fungerar bäst på, men det är spännande att se och följa. (Tänk om jag lever så länge att jag skulle kunna få prova detta och tänk om det hjälpte!)

Innan jag gick från Onkologen idag, fick jag också en spruta i magen med den skelettstärkande medicinen Xgeva. Den ska jag ha igen om sex veckor.

Idag är det tråkigt snöslask hela dagen och det sköna efterlängtade vårvädret lyser med sin frånvaro. Men snart är det april och jag hoppas då få njuta av en härlig vår och samla på mig kraft tills det är dags för nästa omgång med behandlingar.