Resan med taxi in till stan tog tid igår morse. Chauffören måste stanna och läsa anvisningar och vi skulle stanna och ta upp fler passagerare. Jag hade behandlingstid 10.30, och när vi till sist kom fram med bilen och parkerade utanför entrén till sjukhuset, var det enligt klockan meningen att jag redan skulle sitta inne i väntrummet. Det gjorde mig stressad, så stressad att min kod till Visa-kortet helt försvann ur mitt minne. Hjärnan vägrade plocka fram den när jag skulle betala. Ändå använder jag den "jämt" och har t o m en åsnebrygga som jag kan ta till hjälp vid såna här tillfällen. Men jag hade glömt åsnebryggan också! Det blev istället så att chauffören fick hjälpa mig och det ordnade sig med betalningen efter en stund, men jag blev sen. Sköterskan inne på avdelningen lovade mig att det inte gjorde något alls. Tack för det!

Det är tröttande med behandling och som vanligt somnade jag sedan där jag satt i "cyto-stolen" under behandlingen. Efter timmarna i stolen,var jag klar på tidiga eftermiddagen och jag hann äta en varm smörgås och lite sallad i caféet, innan det var dags för taxiresa hem. Kanske är jag extra känslig, men jag blev stressad igen när taxin inte kom på utlovad tid. Jag fick ringa efter den och vänta en kvart extra innan den dök upp. Sedan skulle vi hämta upp fler passagerare och fylla bilen med. Det tog tid att komma hem också, jag mådde lite illa, tog Primperan och sov sedan en stund under hemresan och till slut kunde jag komma hem och sätta mig och måla - min nya sysselsättning. Det har jag fortsatt med idag också.

Här nedan är några av mina målarförsök. Jag är fortfarande "nybörjare" och provar mig fram med akvarellteknik och pastellkritor. Det är jätteroligt även om jag ännu inte får till bilderna så som jag skulle vilja att de blev. (Klicka på bilderna så syns de tydligare!)

Idag har jag inte mått lika illa som igår, men jag är trött. Det får nog bli en tidig kväll om jag lyckas somna efter all kortison.