Nej,det var inte så bra som vi hoppats. Jag är långt ifrån cancerfri.

Den 14 augusti skrev jag bland annat så här på bloggen:

"De ser nu bara en tumör. Den är ungefär tre centimeter och sitter intill levern. Allt annat verkar ha försvunnit! Det syns inget i lungsäcken och i skelettet längre. Så oväntat! Och så underbart! 

Cellgifterna tycks ha fungerat otroligt och oväntat bra. Och nu ringde hon mig nyss och berättade detta. Hon vill att jag ska göra en PET-röntgen för att fastställa om det verkligen bara är en tumör kvar. Den sitter tydligen illa till och går förmodligen fortfarande inte att operera, men om det nu bara är en tumör kan det kanske gå att stråla eller specialbehandla den på något vis." 

Idag har jag alltså varit på läkarbesök och diskuterat resultatet från PET-röntgen. Och PET-röntgen visar att jag har metastaser i kroppen på olika ställen. 

I lungsäcken finns cancer, även om det skett en viss tillbakagång: (Det ses flera pleuraförtjockningar på höger sida med ökat upptag. Jämfört med tidigare us ses partiell metabol regress).

I bukhinnan finns cancer, och tumören har minskat en del: (Som vid föregående PET us 2014-04-01 ses upptag intill peritoneum. Subdiafragmalt och ventralt invid leverytan. Den subdiafragmala förändringen har minskat i utbredning och i upptagsintensitet).

Och i skelettet finns cancer, på tre ställen: (i distala sternum motsvarande en sklerotisk föreändring med lite bendestruktion, i anslutning till costovertebralleden av costa 11 till höger och i brosket av costa 4 till höger i anslutning till sternum vilket motsvarar en förkalkad lesion. Samtliga är förenliga med skelettmetastaser.)

Ja det var för bra för att vara sant, det hopp jag kände vid förra läkarbesöket. Nu har jag kastats tillbaka till verkligheten och till mitt liv med spridd cancer.

Inte så konstigt att jag har så ont! Det är förmodligen cancern i skelettet som värker så. Vi kom överens om att jag ska fortsätta med cellgiftspausen så länge som tumörmarkörerna visar på liten eller ingen aktivitet, men jag ska i stället öka morfin- och Dolcontindoserna. Dessutom får jag en treveckors-kur med kortison. Och så väntar jag på att bli kallad till strålning. Om det går att stråla metastaserna i skelettet, kan det i bästa fall också lindra smärtorna. Det vore så skönt!

Vi pratade också om min värk i fötter och händer. Jag ska ta kontakt med min husläkare och be honom remittera vidare till reumatologläkare om han tror att det kan röra sig om en reumatisk sjukdom som jag drabbats av samtidigt som cancern.

Japp. Så var det med det. En sorglig historia, mitt liv just nu.