Det är så mycket jag vill göra, men ändå måste avstå från. Både sånt jag längtat efter och planerat men också sånt som dyker upp och som jag spontant vill kunna vara med och ordna, men allt går bara inte att ta tag i. Jag skulle så gärna vilja få krafterna tillbaka och slippa all värk.

Ikväll hade jag planerat att åka med Peter och vänner för att lyssna på suveräna Ebba Forsberg, som sjunger i Tegelsmora kyrka. Jag har längtat efter denna kväll och legat och sovit flera timmar idag för att orka med konserten, men jag har så ont så det går inte. Jag måste stanna hemma.

Många gånger har jag velat hjälpa mina barn med att ta hand om barnbarnen, men det är sällan jag orkar det. Jag blir ofta tvungen att säga nej. Och nu skulle mina föräldrar behöva ha oss - sina barn - på närmare håll, men både jag och min bror bor långt ifrån dem och vår barndoms stad - Sundsvall. Så det blir bara enstaka insatser vi kan hjälpa dem med. Det är tungt att vilja mer än man kan.

Förra veckan tog jag tåget upp till föräldrarna för att kunna fixa lite och igår åkte min bror upp i samma ärende, men vi kan ju inte pendla så många mil alltför ofta. Vi måste försöka hitta en annan lösning. De har det tufft nu.

Jag undrar också varför jag har så ont och hoppas få svar på det snart och hjälp för det. Jag tar ganska mycket morfin och undrar om jag ska ta ännu mer. Särskilt när det finns frågetecken om hur många tumörer jag har.

Den 1/9 har jag fått tid för PET-röntgen och efter det lär jag så småningom få veta mer om det går att göra något mot min cancer. Jag vill också hitta något som hjälper mot min trötthet och värk. Hoppas på bättre dagar!

 

Anjagladh@hotmail.com

28 augusti 2015 08:16

Har läst din blogg och du verkar vara en oerhört Stark kvinna! Har själv precis blivit diagnostiserad med magcancer med spridning till bukhinnan . Kom självklart som en chock då jag aldrig varit särskilt sjuk men haft problem med magen det senaste året. Proverna har aldrig visat något fel förutom att de trott att jag haft magkatarr tills magen började växa och jag fick åka in och ut för smärtor i buken. Tydligen enligt läkarna går det inte operera bort och jag får gå på cellgifter istället. Mår mycket bättre nu än innan men man letar alltid efter livlinor och hoppas innerligt att läkarna gör sitt yttersta för en. Ville hursomhelst bara kika in och säga kämpa på!! / 35- åring med livsgnista och cancer

Helena Lundbäck

28 augusti 2015 15:37

Hej! Ja med livsgnistan flämtande blir det aningen lättare att vara sjuk. Det där med att ta vara på allt, göra roliga saker och försöka njuta.
Jag håller tummarna för att cellgifterna gör sitt jobb bra för dig, så att du får må bra.
Tack för att du tittade in!

 

Cija

30 augusti 2015 14:26

Hej, jag är här inne emellanåt och läser.
Jag håller tummarna för att PET-rtg ska ge så bra besked som möjligt.
Kram

http://cija.bloggplatsen.se

Helena Lundbäck

30 augusti 2015 18:52

Tack för det Cija. Det drar ihop sig nu. Snart dags. Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Helena somnade stilla och lugnt in i natt. Det blev som hon själv hade önskat, hon fick dö hemma med familj och vänner hos sig. Peter och familjen.   Helena ville hälsa till och tacka alla som läst och följt bloggen. Ni alla har gett henne så myc...

    Jag får blod idag, två påsar.  Det blir bra, hoppas jag. Förhoppningsvis ger det mig mer energi. Å vad det vore skönt om der blev så! ...

Jag sover och sover och sover och när jag vaknar är jag aningen förvirrad. Men då jag rest mig upp och skakat av mig sömnen, går det bättre. Jag försöker ta mig en liten nypa frisk luft också var dag. Det blir nog bra det här till sist. ...

Plötsligt är allt förändrat. Min kropp blir allt svagare. Jag orkar inte ta mig upp när jag suttit lågt, till exempel på toaletten. Jag är trött och blir lätt andfådd, bara genom att gå mellan sängen och badrummet. Jag kan inte längre ta mig ut på eg...

På morgonen vaknade jag som vanligt och tog min medicin, sedan vilade jag och somnade. Efter en en stund fick jag en hostattack som gav mig så ont i bröstet. Jag hade svårt att få luft och kände mig som om jag skulle drunkna. Men jag klev upp ur säng...