Jag har nu passat på att roa mig i påsk, träffa vänner och familj och att göra så mycket som möjligt som får mig att må bra. Igår kväll var jag till och med på Katalin i Uppsala och såg Özz Nujen och några andra ståuppkomiker. Himla kul! Och jag är så nöjd att jag fortfarande kan göra saker de dagar jag inte är dålig. Då vilar jag först för att orka med någon rolig aktivitet senare på dagen.

Men sedan kommer behandlingar och vilodagar. Varannan torsdag åker jag till onkologen på Akademiska sjukhuset för cellgiftsbehandling. Cellgifterna ska förhoppningsvis stoppa tillväxten av de cancermetastaser jag har i lungsäcken och i bukhinnan. Det är inte möjligt att de helt försvinner men de kanske slutar växa. Jag stannar några timmar på dagvårdsavdelningen där jag sitter i en stol kopplad till pipande apparater och får mediciner och cellgifter in i kroppen. Sedan får jag med mig en cytostatikapump hem, som pumpar in mer cellgifter i två dygn ytterligare. På lördagen tas den bort och jag fortsätter äta kortison under några dagar.

Biverkningar kan bli illamående, trötthet, rinnande näsa och ögon, svårighet att fokusera med ögonen, förstoppning, sveda, munsår, diarré, känslighet för ljud och diverse andra besvär.

Ingen vet hur länge kroppen orkar ta emot behandlingarna, men vi fortsätter med dem så länge det går. Idag ska jag få min tredje behandling och tanken är att jag om några veckor efter den fjärde behandlingen ska röntgas. Då kan vi jämföra röntgenresultatet med röntgen som gjordes innan behandlingarna startade och se hur cellgifterna har verkat. Om det verkar meningsfullt och kroppen orkar kan jag sedan få ytterligare fyra behandlingar fram till midsommar. Detta är planen.

Nu försöker jag slappna av där jag sitter med min kaffekopp och behandlas bland ett gäng äldre kvinnor och män som pratar högt och mycket med varandra. Själv vill jag inte delta. Förmodligen kommer jag snart att somna.

Och den som lever får se hur det går med alltsammans.