Fortfarande värk, i bröstet/lungan och i bröstkorgen/ryggen, som kommer och går. Igår röntgades jag en extra gång för att kolla att det inte fanns spår av blodproppar. Det fanns det inte. Skönt! Det är fortfarande litet vätska där och förtjockningar och knottror i lungvävnaden. Läkaren som jag träffade på Onkologen igår tror att värken har med detta att göra.

Jag fortsätter att ta Dolcontin och Morfin och klarar mig på så vis. Kortisonkuren är på avklingande. Nu väntar jag på att få börja nya cellgiftsbehandlingar. Det ser ut som om jag ska få vänta till slutet av nästa vecka innan de har tid att starta den första behandlingen.

Jag tänker att jag ska ge mig tillåtelse att njuta all tid jag inte har ont, så
jag läser böcker, ser film, fotograferar, stickar lite, promenerar och vilar. Det känns som om jag behöver det.

Men eftersom jag haft en historia med lång sjukskrivning och arbetslöshet i början på detta sekel, så sitter det fortfarande i mig andra tankar också, tankar om att jobb = lyckad tillvaro och utan jobb = misslyckad. Det är tankar som verkligen kan diskuteras och riktigheten och sanningen i dem tål att vändas och vridas på. Jag är fullt medveten om att det bara är känslor och tankar och inga fasta sanningar. Men jag brottas lite med de tankarna ändå.

Slutsatsen landar i att jag känner mig egentligen inte misslyckad för att jag blivit sjuk och inte kan jobba just nu. Jag känner mig snarare trött. Och nöjd att jag får och kan vila.