Vad händer med kärleken när cancern slår till? Hur blir relationerna till kärasten, de närmaste, vännerna? Kan livet fortsätta som vanligt? Efter tre år med cancer kan jag säga att för min del har mycket förändrats. Jag är lyckligt lottad som lever med min fine man och som har min älskade familj, men ändå är allt förändrat. Känslan av mening, odelad hoppfullhet och framtidstro är inte längre hos mig. Mycket av nyfikenheten, leken och lusten har försvunnit. Det blir svårt att våga satsa på och att bygga relationer när rädslan spänner över allt jag gör och tänker. Och kanske känner mina närmaste likadant?
Hur ska man kunna ge, hänge sig, njuta och vara öppen när allt är så osäkert? Det är så lätt att istället bli hård och sluten och fly undan.
Och ändå! Det är nu livet pågår. Det är nu som jag kan se all kärlek och känna hur viktigt det är att leva i kärlek! Jag får kärleken men klarar inte alltid av att ta emot den. Som om jag tror att jag inte riktigt är värd den, nu när jag har min obotliga sjukdom.
Cancern bryter inte bara ner kroppen, utan även psyket.
Jag vill inte bli hård och sörjande. Jag vill leva i kärlek!
Cija
21 september 2014 13:05
Kan säga att allt ställs på sin spets och alla i ens närhet blir prövade på något vis. Man vet vilka som finns nära, man vet vilka som finns i ytterkanten och man vet vilka som inte finns alls när det gäller. Man märker också att sånt som vissa kan reta sig på inte längre är något man lägger energi på för man tar dagen som den kommer, lite som om man lever här och nu.
Visst är det så att cancern bryter ner både kropp och psyke.
Men jag tror inte att någon som fått cancer blir hård...snarare mer ödmjuk och inte lägger energi på sånt som dränerar en på energi.
Man vet på något vis att livet är kortare än man tror.
Men nu är detta min filosofi och mina tankar. Jag är mitt uppe i min behandling just nu. Kram
http://cija.bloggplatsen.se
Helena Lundbäck
21 september 2014 13:16
Hej Cija! Tack för dina tankar! Visst blir man på många sätt mer klok och ödmjuk och framför allt medveten om att livet är ändligt. Jag önskar bara att jag skulle orka med att leva i ovissheten utan att tänka så mycket. Det är svårt att förhålla sig till detta med tiden när man inte vet ... Man får verkligen försöka lära sig att leva i nuet och ta vara på det som är.
Kram och lycka till med behandlingen och kärleken!
Göran
21 september 2014 22:52
Slumpades hit och... det tog c:a 5 sekunder att bli djupt berörd! Fan, vad stark du är som lägger ut bild av dig själv utan hår! Min första reaktion då jag såg DEN bilden var; Vilken vacker kvinna! Skönheten ligger i leendet och dina ögon. Med det "jävlar-anammat" behöver man inget hår!
Önskar dig alla mirakel i världen och är full av beundran för din fighting spirit! Unnar dig allt gott!
http://singelfarsan.bloggplatsen.se
Maggan
22 september 2014 10:18
Hej Helena.....din blogg är så ärlig och du beskriver precis hur det kan kännas. Jag tycker mycket om just din ärlighet. Nu när hösten kommer med dimman och det blir mörkare kanske också vårt sinne blir mörkare. På sommaren händer så mycket och allt är så ljust. Kanske vi ska unna oss extra om hösten för att mota bort de jobbiga tankarna som lätt biter sig fast. En skön massage kan göra under och frigöra känslor, besöka badhuset och basta, lite healing. Kort sagt sköta om vårt psyke lite extra. Om det inte hjälper så behöver man få prata med någon. Min läkare sa att får man något i huvudet, ex att alltid vänta på återfall så kan det fastna där. Då behöver man hjälp att komma ur det. Må så gott du kan och Kram från Maggan
Helena Lundbäck
22 september 2014 14:06
Tack Maggan!
Ja jag börjar fundera på om jag ska gå och prata med någon. Vad det gäller just återfall för min del, så har jag ju ett pågående återfall som inte kan botas. Så jag vet ju att jag går mot döden. (Fast det gör vi ju alla). Det jobbiga är att att det är så det är och att jag inte riktigt kan förhålla mig till det.
Mycket klokt att planera in bra saker som gör gott. En resa i höst har vi bokat, det känns fint, men jag ska tänka till om massage eller nåt liknande också. Hoppas du mår bra! Kram!