Vílken helg det har varit! Varmt, som mest 29 grader! Vackert väder och fullt med aktiviteter. Jag har njutit och haft det verkligen bra. Nästan som om jag varit på en minisemester.

I fredags var jag på After Work en stund med jobbkollegorna och sedan gick jag vidare tillsammans med min man på en mycket bra teater - Cabaret på Uppsala Stadsteater. På lördagsmorgonen klippte jag gräs hemma i trädgården, träffade några av barnbarnen på dagen hos min son och var på middag hos vänner på kvällen. Det är skönt när jag mår så bra att jag orkar! Och det känns som om jag har laddat med energi inför nästa vecka då jag ska få min tredje cytostatikaomgång.

Det händer mycket här i världen. Idag är det söndag och EU-val och jag följer valvakan på teve. Det finns mycket att oroa sig över vad gäller dagens och framtida motsättningar. Skrämmande hur rasistiska och homofoba vindar blåser. Som tur är är det ändå många som reagerar mot de hatfulla extrema krafterna. Jag hoppas verkligen att världen kan bli bättre och finare och framförallt mer jämställd och rättvis. Och jag hoppas att det vänder nu.

Jag tänker också ibland på hur tråkigt det är att jag inte kommer att få vara med och leva vidare. Inte följa vad som ska ske i politiken, med världen, med jobbet, med vännerna ... Så sorgligt att jag inte får veta vad som händer med mina barn och att jag inte får se mina barnbarn växa upp. Det skulle verkligen ha varit så fint och roligt. Jag kan inte göra så mycket åt det och inte planera för någon framtid. Men jag måste utgå från, tro och hoppas att de kommer att få det bra.

Vad konstigt allting är! Jag mår ju ganska bra och ändå vet jag att jag är sjuk i en sjukdom som jag kommer att dö av. Fast jag vet inte när .... Än så länge är jag i alla fall med. Och jag lever i allra högsta grad. Det är skönt!