Jag färdas på okända vägar. Mycket är sig likt, somligt blir jag påmind om, annat är alldeles nytt för mig. Det är väl så det är att leva.

Idag åkte vi hemåt från Sundsvall ner mot Norduppland. Trafiken dirigerades om från E4an och vi fick på så vis njuta genom bilfönstret av Hälsinglands hagar, kullar, vatten, blånande berg och skogar, där vi rullade fram på krokiga vägar. Så vackert med den skira grönskan och alla hästar i hagarna, som en plansch med landsbygdsmotiv från barndomen.

Det var skönt att besöka föräldrarna i helgen. Jag låg mest på soffan, men vi pratade mycket. Jag uppskattar verkligen att mina gamla föräldrar finns kvar och är så fina. Tänk så mycket kärlek som finns!

Sedan var det fint att komma hem också. En granne hade kommit med en stor rhododendron som present och ställt den på bron när vi varit borta i helgen. Vilken lycka! Den ska jag försöka plantera under veckan. Det blir fint framför huset på den sida där vi inte har alltför mycket sol. Ska försöka bättra på med sur jord där, eftersom de inte gillar kalkrikjord. Det blir spännande att fixa med. Tack Snälla Granne!

Hemma väntade också deklarationen och en del annat som måste kollas och jag käkar mediciner av alla de slag nu för att försöka mota värken och den ena efter den andra biverkningen. Jag har fått fler biverkningar. Nu har diarré och värk i benen tillkommit. Och torr sårig mun. Undrar jag om jag verkligen ska kunna åka till jobbet imorgon.