Att få vara tillsammans med familj och fina vänner i sommarhuset är medicin för själen! Under dagarna här glömmer jag långa stunder bort min sjukdom och min oro för hur allt ska bli. Här är det liv och lust och det är jag så glad för!

Jag njuter av våren och av att se barnbarnens lekar och höra deras resonemang och av att umgås med dem och med de unga vuxna och de äldre. Mycket värme, klokskap och kärlek finns i detta gäng som sträcker sig över flera generationer. Här på vårt öländska sommarställe äter vi gott, startar projekt, jobbar, pratar och skrattar. Och Valle (hunden) är med, lika lycklig som jag att få tillfälle att träffa alla.

Idag har jag promenerat bort till en keramiker och handlat fina saker, medan några i gänget tvättat husfasaden, som ska målas om, andra lagt färdigt ett stengolv vid en uteplats, några åkt och handlat och sedan lagat mat och andra rensat land och klippt ner lavendelhäckar. Barnen är med i jobbet och i leken. Det finns alltid plats att göra något för den som vill eller vila för den som behöver det. (Just denna påsk är flera förkylda och då kan det vara extra skönt att sova middag och det får man så gärna.)

Friheten att få göra det man vill samtidigt som sällskapet i sig uppmuntrar till gemenskap och deltagande har alltid fungerat så bra, under alla år vi haft detta ställe tillsammans. Alla trivs. Alla behövs och syns, samtidigt som ingen tvingas. Det är ett underbart sätt att umgås på.

När kvällen kommer lägger jag mig stärkt och nöjd. Jag har det verkligen så bra!

Imorgon är det påskafton och då utökar vi dagens skara på nitton personer med ytterligare tre gäster.
Glad påsk till er alla som läser här!