Vi var hos läkaren idag. Och fick beskedet - det värsta. Cancern har tagit över och den går inte att operera bort denna gång. (Det blev visst "tredje gången gillt" för sjukdomen.)

Två gånger tidigare har sjukvården räddat mig med operationer - först en gång 2011, när jag opererades för tarmcancer och sedan 2012 när jag opererades för metastaser i bukhinnan. Men nu går det inte längre att operera bort de nya metastaserna som tillkommit. Cancern har vuxit till sig för utspritt och sitter för illa till i min bröstkorg. Nu ska jag remitteras till onkologen istället.

Det börjar en ny fas i sjukdomsförloppet. Jag måste acceptera hur det blivit och hitta nya mål och ny glädje mitt i eländet.

Hoppet att bli frisk får ändras till hopp om att kunna må så bra som möjligt under den tid jag har. Leva och ta vara på det som är bra!

Och jag är oändligt tacksam för allt jag fått - ett fint liv, en underbar och älskande familj, fantastiska och kära vänner, ett roligt jobb på en arbetsplats där jag trivs så bra, otroligt mycket stöd och värme från alla möjliga håll och fin vård där jag redan tidigare blivit räddad och fått extra tid att leva på ... Tack! Ja, jag är lyckligt lottad.

Nu ska jag möta det svåra - sjukdom och slutet. Men jag hoppas kunna fortsätta att njuta av allt jag har i livet så länge det pågår.

En dag i sänder! Jag försöker behålla lugnet och tilliten till att jag får all den hjälp och den stöttning jag behöver på vägen. Jag har tur som har en blogg att skriva av mig på, ett jobb, ett hem, ett tak, en säng, en familj, vänner och kärlek. Jag har också tur att jag lever i ett land där de flesta får god omvårdnad. Det är jag så tacksam för. Nu intalar jag mig att allt är bra och allt ska gå bra. Jag tar min medicin och hoppas på att få sova gott så att jag kan orka med en ny dag imorgon. God natt! Vi hörs snart igen.