Det var riktigt jobbigt den här gången. Men nu är det gjort. Jag har varit på PET CT-undersökning på eftermiddagen efter jobbet. Hela dagen har jag fått dricka bara vatten men inget annat och huvudvärken kom smygande då kaffeabstinensen satte in.

Väl inne på "nuklearmedicin" var det skönt att vila först, medan den insprutade lösningen med radioaktivt läkemedel gick ut i kroppen, men när jag senare skulle in i PET-kameran måste jag hålla armarna över huvudet väldigt länge och då började värken bakom revbenen på höger sida på bröstet. Det är där nånstans mellan lever och diafragma som tumören sitter och kanske kommer den i kläm i vissa lägen? Jag började nästan gråta av smärtan och huvudet dunkade samtidigt. Då fick jag stesolid och smärtan avtog lite.

Två och en halv timme drygt tog det. Och nu sitter jag trött i cafeterian på Akademiska sjukhuset och dricker kaffe och äter smörgås. Jag orkar inte gå ner på stan och ta tåget hem utan har ringt till min man, så får han komma och hämta mig. Så får det bli idag.

Och så väntar jag igen på vad läkarna (röntgenläkare, kirurg och onkolog) ska säga om resultatet av undersökningen. Är det en eller flera tumörer? Går det att operera? Ska jag få cellgiftsbehandling? Vad blir nästa steg? Besked lär jag inte få på ett bra tag, eftersom nästa "konferens" är om en vecka och sedan ska jag kallas till läkarbesök för att bli meddelad vad de kommit fram till.

Under tiden jobbar jag som vanligt och försöker att hålla orostankarna på avstånd. Det går bra ibland. Jag vill gärna leva på och försöka njuta av det jag gillar under tiden. Hoppas på mer värmande sol och skratt och glädje. Idag har det varit en kall och snöig 1 april, så allt kan bara bli bättre.