Rosa moln på himlen i skymningen nyss. Och det har varit en solig dag idag, äntligen! Den första på evigheter. Jag känner mig totalt urlakad på kraft efter alla dessa grå dagar som följt på varandra i januari och februari, så solen var så välkommen! 

Det är sportlov i mina trakter, men ingen snö, vilket är ganska ovanligt. Det hade varit roligare för de lediga barnen att kunna åka skidor och pulka, men nu får de i alla fall värmande sol på sig när de går ut. Jag med när jag promenerar med min hund på eftermiddagen. Hoppas bara att vädret får hålla i sig!

På jobbet sken solen in i fikarummet och det kändes riktigt ovant, som om man glömt hur bra det faktiskt kan vara. Jag märker att jag behöver ta fler pauser. Min trötthet är till synes gränslös. Den känns i både huvud och kropp. Skönt att kunna göra små återhämtningsavbrott då och då.

Igår ringde en av mina döttrar och undrade om vi ville följa med på en utlandsresa sent i höst. Mycket roligt och snällt tänkt, men jag vågar inte planera in resor för långt fram i tiden, eftersom jag först måste kolla hälsoläget - både i mars och i september. Jag har fortfarande svårt att tänka framtid.

Annars skulle det ju vara väldigt skönt att "resa till solen" under den mörka årstiden ...

Det går bättre att planera närtiden. Eftersom jag och min man varit tillsammans i 25 år nu, ska vi fira det senare i veckan. Lite romantik och roligheter måste man ju unna sig.