Att promenera har blivit min främsta sysselsättning när det gäller träning nuförtiden. Det har jag min hund Valle att tacka för. Han är min hälsobringare. Vi traskar mycket på vägarna och i skogen. Och är det tillräckligt med snö och inte sandat, händer det att jag tar sparken och låter Valle springa bredvid. Då går det undan.

Visst kan det kännas jobbigt att gå ut ibland när det blåser och regnar som värst, men fördelarna överväger. Jag gillar verkligen att bo på landet och se skiftningarna i naturen över året. Tänk vilken lycka det är att så ofta få se stjärnhimlar, månsken över åkrarna, soluppgångar och dimslöjor. Det blir en bra kontrast till jobbandet inomhus i stan på dagarna.

Jag mår bra men börjar ändå vänta på och oroa mig lite för nästa återbesök. Inte förrän i mars är det dags för röntgen och blodprov och läkarbesök. Då har det gått precis 18 månader sedan operationen på UCC. Hoppas förstås att det ska se lika bra ut som senast ...