Den som har följt den här bloggen vet att jag många gånger undrat varför inte alla cancersjuka får vård i tid. Det är ju livsavgörande, verkligen på alla sätt livsavgörande.

Jag minns när jag våren 2012, gång efter gång åkte in akut med magsmärtor till Akademiska sjukhuset. Man röntgade och kollade lite och skickade hem mig. Jag fick en konstig känsla att man egentligen inte ville ta reda på vad som var fel, trots att jag hade opererats för tarmcancer i oktober 2011. Till sist greps jag av förtvivlande oro och när det efter många om och men visade sig vara fullt med metastaser i min mage kändes det nästan overkligt att personalen sa, att de trots att de såg att jag hade canceråterfall inte visste om jag kunde få någon operation.

Ingen på Akademiska sjukhuset kunde klara en sådan svår operation som krävdes och de fick inte remittera till den läkare på UCC som kunde hjälpa mig.

Det gick bra ändå för mig. Till sist fick jag min operation i september 2012, men utan remiss. Jag sökte själv hjälp hos UCC utan remiss från Akademiska sjukhuset. Akademiska och Uppsala läns landsting ville inte betala.

(Men jag fick STOR ekonomisk hjälp av en massa snälla människor som betalat till en insamling och stöttat mig med en stor konsert!      Tack!)

Problemet finns fortfarande. Många bukhinnecancersjuka får inte komma till läkare som klarar att operera, utan går i väntan tills det är för sent att operera. Liknande svårigheter finns på fler ställen i cancervården. Sjuka får vänta på behandling för länge. Köerna är för långa eller man får inte remittera för det kostar för mycket.

Ska det verkligen få vara så cyniskt? Ska läkare och sjukvårdsteam inte få hjälpa behövande patienter i tid, på grund av ekonomiska sparkrav?  Ska folk vänta så länge på att få hjälp så att de dör istället?

Läs mer om hur det ser ut runtom i Sverige med cancervården och väntetiderna. SVT publicerar på sin webb mängder med artiklar och filmklipp i ämnet: SVT granskar sjukvården.