Jag fick tips om att på måndag den 14/10 kl 19.00, blir det en debatt på något som heter "Politiska knuten". Adress: Kungsängsgatan 12, 1 tr, i Uppsala.


"Varför hindras patienter från att vårdas på Uppsala Cancer Clinic?". Anders Holtz, Överläkare Akademiska sjukhuset, opererad på UCC, Christina Petersson, f.d verksamhetschef, Patientgruppen, Ismail Kamil, Riksdagsman (FP), ledamot av socialutskottet.

Det låter mycket intressant! Jag ska gå om jag orkar.

Politiska knuten tillhandahålls av Studieförbundet Vuxenskolan Uppsala län genom konceptet "SV Arena". Varje måndag klockan 19-20.30, med start under september 2013, har Uppsalas politiker möjligheten att utmana varandra i någon konkret aktuell politisk fråga. Debatterna hålls i Drakensalen på Studieförbundet Vuxenskolan, Kungsängsgatan 12, 1 tr, i Uppsala.

Läs mer på www.politiskaknuten.se

Förr var jag aldrig hypokondrisk. Men nu är jag på min vakt. Det är konstigt det där med "att känna efter". När är en uppblåst känsla i magen något man ska oroa sig för och när är det något man ska strunta i och bara försöka lugna sig och sluta stressa? Har man en gång haft sjukdom i magen, blir varenda liten känning av illamående, uppblåsthet eller värk en signal till hjärnan om att nu är det fara på gång igen.

Men man kan ju inte gå och känna efter ständigt. Och å andra sidan vet vi ju hur det kan gå när man negligerar sina symtom.

Just nu vill jag i alla fall tro att just min uppblåsta mage är en reaktion på att jag vilat för lite och stressat för mycket. Ska försöka njuta istället och ha en trevlig helg med min man och några kära i Stockholm. I morgon efter jobbet blir det tåg till en helg med hotell och lördagkväll med Gardell!

Det ska väl göra susen!

"Jag ångrar nu att jag inte njutit mer". Så sa en vän till mig, när hon fick återfall på sin cancer. Det lät så sorgligt. Men risken finns ju att man "tvingar sig" in i ett så vanligt liv om möjligt efter sin sjukdomstid. Jag känner igen det. Man vill inte vara i det sjuka och gör allt för att "vara så duktig som möjligt" på att vara frisk igen. Jobbar alldeles för hårt. Vilar alldeles för lite. Och njuter kanske inte tillräckligt ...

Ingen vet ju om sjukdomen dyker upp igen.

Bäst att njuta så länge man kan! Jo, jag försöker känna mig lugn, släppa rädslan för återfall och njuta av att ha fått livet tillbaka.

Men mitt i njutandet blir jag heligt förbannad. Jag fick tips av "Millan" som ofta kommenterar på min blogg, att gå in och titta på Vivianne Macdisis blogg och särskilt två inlägg där, som handlar om UCC/Akkis. (Tack Millan!)

Vivianne Macdisi är socialdemokrat och landstingspolitiker i Uppsala läns landsting. Hon tycker att Alliansen skött UCC-frågan dåligt. Och det kan jag hålla med henne om. Men när jag läser hennes resonmeang blir jag mörkrädd.

Visst förstår jag att sossar vill att sjukvård ska finnas för alla - det vill jag också - men principfrågan får inte utvecklas till att förvägra den bästa vården till dem som behöver den, bara för att den finns i privat regi. Då finns ju inte vården för alla! En sjuk behöver vård. Oavsett vem som utför den. Och nu har vi ju det systemet som tillåter privata vårdgivare. Varför ska då inte dödssjuka få tillgång till den specialistkompetens som kan rädda liv?

Hennes resonemang går ut på att vi ska lita på sjukhusdirektör Lennart Persson (Akademiska sjukhuset i Uppsala) när han påstår att de har kompetensen där, att behandla bukhinnecancersjuka. Och att det inte finns någon anledning att remittera till Uppsala Cancer Clinic (UCC).

Men ännu har vi inte sett någon som helst dokumentation på att Akademiska sjukhuset har en fungerande lyckosam behandlingsmetod för bukhinnecancersjuka. Att hänvisa till tio års erfarenhet är löjeväckande, eftersom den tioåriga verksamheten drevs av de specialister som sedan ett år arbetar på UCC. Vi vill se dokumentation på resultat det sista året på Akkis. Det har Lennart Persson inte redovisat.

Ja. Jag blir arg. Och jag har svarat Vivianne i hennes resonemang. Läs själv hennes två inlägg och mina kommentarer på hennes inlägg här: det första inlägget från 21/8 och det andra från den 24/9.

Kommentera gärna på hennes blogg du också!