tursomentokig

Alla inlägg under september 2013

Av Helena Lundbäck - 16 september 2013 23:05

 

Jag  har just läst en fin artikel om Haile Mahteme och UCC i tidningen Relation:

"Prestation på liv och död" av Anders Melldén. (Här en länk till det nummer av tidningen där artikeln ingår. Läs!)


Den handlar om Hailes bakgrund och hur det kom sig att Uppsala Cancer Clinic öppnades. Vi får veta vad som driver Haile Mahteme och Susanne Svahn att hålla på med denna verksamhet. Och så beskriver artikeln UCC:s framtidstro och drömmar om att kunna utöka verksamheten.



Allt skulle kunna vara frid och fröjd . . .

om det verkligen var så nu, att UCC fick jobba i ro och vi som har bukhinnecancer kunde vara säkra på att vi blev remitterade dit när det behövdes. Så hade ju politikerna bestämt att Akkis ska göra - remittera till UCC. Men som så ofta tidigare, var det bara prat utan handling. Politikernas vilja att se till patienternas bästa räcker inte. Akkis står fast - de remitterar inte sina bukhinnecancerpatienter till UCC. Inte en enda patient skickas till specialistkliniken. Här är ett inslag från de lokala tv-nyheterna i ABC igår. Se det!

Vad Akkis istället gör med dessa patienter är frågan. Det skulle jag vilja veta. Hur går det för patienterna? Jag tycker att det är högst upprörande att sjukhusdirektör Lennart Persson står och säger: "Vi erbjuder en väldigt fin behandling här på Akademiska sjukhuset och har stor erfarenhet av det."


Vad är det för påstående? Vem kan kolla upp det?

Av Helena Lundbäck - 12 september 2013 12:43

 

För ett år sedan idag, låg jag på operationsbordet på UCC. Ingen visste hur det skulle gå, om det ens skulle vara möjligt att operera bort mina metastaser. Så glädjen var enormt stor när dr Haile Mahteme ringde min man på eftermiddagen och sa att nu var de klara och det hade gått riktigt bra!

Jag fick ett nytt liv! Så här såg jag ut som "pånyttfödd".

En ny chans. Tack vare alla snälla människor som samlade in pengar så att jag kunde opereras. Och tack vare de fantastiskt skickliga läkare och annan vårdpersonal som hjälpte mig. Och nu har jag varit cancerfri i ett helt år. Ett mirakel. Tack alla inblandade!

Jag tror att jag måste fira detta riktigt mycket! Ikväll roar jag mig med att äta gott och på teater med två av mina barn.

Hurra!

Av Helena Lundbäck - 10 september 2013 16:54

Det är sen eftermiddag och jag sitter med en kopp kaffe i vilstolen hemma på baksidan. Jag är så in i märgen trött. Det tar på krafterna att jobba och att leva, fastän det ju är det jag vill - kunna leva ett vanligt liv. Min hund ligger vid mina fötter och njuter av sensommarvärmen.

Ettårskontrollen är gjord. Idag besökte jag kirurgkliniken på Akkis och läkaren sa att röntgen och blodproverna visade inga förändringar sedan sist. Jag får vara cancerfri ett tag till. Friskförklarad blir jag däremot inte. Det måste gå minst tre år (kanske fem?) innan dess.

Men det räcker bra att få veta att det är bra nu! Cancern syns inte. Så skönt!

Jag frågade läkaren vad man ska göra åt tröttheten och han svarade "Du får anpassa livet efter tröttheten". När jag hörde det, tänkte jag att det är nog klokt. Det finns ingen anledning att försöka kämpa sig till mer ork (det går för övrigt inte heller), utan ta några djupa andetag och återigen a c c e p t e r a. Det till synes enkla men i verkligheten så svåra.

Av Helena Lundbäck - 3 september 2013 19:51

 

I dag var jag så stressad på jobbet. Kände mig arg från start, ja redan på morgonen när datorn hemma strejkade och sedan när tåget till stan blev stående på grund av signalfel. Frustration! Det blev till att köra bil istället och så kom jag lite sent.


Jag har så mycket att göra på jobbet just nu, liten arbetstid och dåligt med tålamod och energi. Ingen bra kombination. Mitt dåliga tålamod beror nog framför allt på att jag har gått och oroat mig länge över provresultat och resultat från röntgen. (Och så en massa krångel med tider som byts på Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan när jag ska dit på avstämning).


På eftermiddagen efter skogspromenad och lunch med egenodlade tomater, kändes det bättre. Min läkartid får jag vänta på, men eftersom journalen ligger på nätet och jag kan logga in, så kunde jag se att provsvaren visar att tumörmarkörerna håller sig inom referensvärdena. Tack och lov! Enligt dem ligger cancern lågt. Så det ser bra ut. Nu väntar jag bara på att få veta vad röntgen visar.

Av Helena Lundbäck - 1 september 2013 22:02

Patienten måste ständigt vänta. Vänta i telefonkö, vänta i väntrummet och vänta på besked. Ingenting går snabbt. Provsvar, röntgentresultat och läkarutlåtanden - allt ska väntas på. Och var man inte orolig förut så hinner man bli det under detta eviga väntande. Varför ringer inte doktorn? Varför kommer ingen kallelse? Varför får jag inget svar?

Nu väntar jag på röntgenresultatet. Jag vet att kirurgkliniken har fått det från röntgen, men jag vet inte vad där står att utläsa. Och jag vet inte när jag ska få veta om jag är sjuk eller frisk. Och inte heller vet jag vem som ska berätta.

Man hinner tänka många tankar under denna långa väntan ...

Presentation

In another language

Sök i bloggen

Kategorier

Länkar

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
            1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16 17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< September 2013 >>>

Tidigare år

Senaste inläggen

RSS

Besöksstatistik

Fråga mig

16 besvarade frågor

Skapa flashcards