Rosorna i min trädgård, de blommade alla så mirakulöst förra sommaren. Som om de ville ge av sitt allra sista, allt de någonsin hade. Gammeldags rosor av olika sorter, buskar med 2,5 meter i diameter och en underbar Louise Odier som klättrade upp ett par meter på spaljen invid husväggen. Några har klarat sig, men många av dem ser helt döda ut i år. Jag undrar om de blommade ihjäl sig.

Men idag hittade jag nya skott vid marken på en av de, som jag trodde, helt döda rosorna. När jag klippt undan alla stickiga grenar, fanns där nytt liv. Vilken glädje.

Man får aldrig sluta hoppas!

Om det nationellt har bestämts att bukhinnecanceroperationer ska utföras på fler ställen än ett, så måste kompetensen också finnas på varje ställe.

Men för att skaffa kompetensen och behärska metoden, måste kirurgerna lära sig. Och för att lära sig måste de träna. Frågan är bara hur de ska träna sig till denna kunskap och erfarenhet.

Som patient vill man ju inte vara "ett övningsobjekt" till en nybörjare på metoden, utan översyn av en kompetent och erfaren läkare som opererat länge med Sugarbakermetoden och känner till alla de varianter av metastaser och angrepp som kan visa sig och är beredd på de komplikationer och svårigheter som kan uppkomma.

Jag tror att vi alla patienter skulle känna oss trygga om man byggde upp ett system där erfarna specialister kunde lära ett fåtal nya specialister. Så att alla som sedan opererade verkligen var riktigt kunniga.

Och att man ständigt samarbetade för att nå bästa resultat. För patienternas skull!

Är det inte så man måste tänka?

Jag vet inte hur detta praktiskt skulle gå till, men om viljan är densamma för alla inblandade - att ge patienterna den bästa vården och rädda så många som möjligt - borde det gå att samarbeta och komma överens. Innan kompetensen finns, kan man inte låta bli att operera, eller bara välja ett fåtal att operera för att därefter låta resten vara. De patienter man inte hinner med eller har kompetens att klara, ska absolut remitteras för bedömning och om möjligt operation hos Uppsala Cancer Clinic, UCC, där kompetensen finns.

Så tycker jag att det måste vara. Ingen ska behöva gå orolig och vänta och bli lämnad åt sitt öde, om en operation är möjlig.