Det är vår! Så härligt. Livet pågår alldeles väldigt påtagligt. Jag gläds åt att få vara med. Jag tillåter mig att känna tillit och hopp. Tänka att allt är gott så länge det faktiskt också är det.

Men runt mig blir vänner sjuka och jag kan tänka vad de går igenom. Minnas sorgen och rädslan ... Önskar att ingen enda ska behöva drabbas. Vet ändå att de allra flesta ändå blir botade och friska och vill hoppas och tro att det ska gå bra.