Plötsligt är det så svårt att skriva här på bloggen. Sitter hemma och väntar på att telefonen ska ringa. Min väska är packad, ifall jag måste resa ...  Nu är det inte jag som är sjuk, det är en av mina kära som ligger på sjukhus. Och det känns så svårt att inte kunna göra något.

Alldeles oavsett hur allting går, pågår livet vid sidan om. Jag har jobbat i full fart och promenerat länge med min hund i det kalla, snöiga vädret ....

Men nog är det är svårt att slappna av. Tankarna snurrar. Jag vet att jag inte kan göra något mer än att vänta och hoppas på det bästa. Och att leva på som vanligt, så gott det går under tiden.